Här kommer Bibbs, framgångsrik bloggare slash programledare slash influencer, men nu på dekis. Barnlös, 39 år, alltså snart för gammal och ersatt av nya förmågor. Sambon Baby lämnar henne och kontraktet på lägenheten på Söder i Stockholm står på honom. Hundra tusen kronor inom en vecka, så säljer han henne rätten att bo kvar. En effektiv inledning på en intrig. Hur ska det gå?
Bibbs är flugan i spindelnätet, fångad i fällan. Influenceryrket, som bygger på att hon säljer sitt liv som berättelse, har gjort också kärleken till en transaktion. Förtinglingen som var ett grundackord i Schunnessons debut Tripprapporter är ett faktum. Allt kan växlas in när paniken över bristen på pengar blir tillräckligt stor, också omsorgen om anhöriga (här finns två skissiga porträtt av en mamma och en mormor, som jag hoppas utvecklas i Schunnessons nästa bok).
Kvinnliga författare har alltid skrivit om hur pengar styr världen och påverkar förhållandet mellan män och kvinnor: från Jane Austen till Victoria Benedictssons Pengar, till vårt sekelskiftes romaner om pengar och kön.
Sisela Lindbloms De skamlösa från 2007 var en satir som lyckades fånga hur språket förvandlas av konsumtionsdrömmar, som ofta är förklädda begär efter tillhörighet och erkänsla. Kvinnlig konsumtion ställs oftast i centrum, den som alltid föraktas mest (smink, mode, inredning), men också avslöjar ömtåliga förhoppningar om kärlek och framtid.
Finlandssvenska Milja Sarkolas nyutkomna debutroman Mitt kapital drar det till sin spets när den kvinnliga huvudpersonen beter sig som klinisk värderare som vet priset på allt men värdet av inget.
Schunnesson beskriver Bibbs dagar mycket fysiskt. Det är kroppen, som kapital och svaghet, som förlorar och cashar in åt Bibbs, som är liksom född igår, cynisk och naiv på en gång, lättkränkt men luttrad nog att överse med övergrepp.
Hon vet att för en kvinna som hon är sorg, rädsla och övergrepp valuta i den nya ekonomin. Men det kräver nya smärtor, nya avslöjanden, för att publiken, och därmed de nyckfulla uppdragsgivarna, inte ska tröttna. Det leder till ständigt ”nya sanningsförslag” som måste delas med offentligheten.
Detta är en spretig, lite för hastig roman, men jag värderar Schunnessons språk, hon skriver fram Bibbs inre tankar så att de skevar, blir lite fel, som när hon minns den lyckliga sommaren av kärlek. ”Den sommaren var vindstilla och vänlig, precis som den här sommaren, fast nu utan det vänliga.”
Ordet vänliga blir här hemlöst, precis som Bibbs när hon stryker på gatorna och inte får tillträde till lyckans picknickfiltar.
”På gräset satt familjer som ogenomträngliga maskinrum, att titta in var lönlöst.”
