Detaljerna börjar med att berättaren ligger febersjuk i ett virus – utan namn! – och när hon läser en gammal favoritroman plötsligt minns livets alla detaljer.

Hon minns Johanna som hon delade allt med på 90-talet; kyssar, litteratur, drömmar.

Men inte klass. Johanna köpte ost över disk, gav överdådiga presenter (ett slags våld) och försvann in i offentligheten medan berättaren skrinlade sina ambitioner att bli författare. Mer tänker hon inte förklara. Hon vill inte bli en ”anspråksfull dåre med ett bistert liv som inte Paul Auster eller någon annan skulle orka beskriva detaljerna i.”

Nästa pusselbit handlar om berättarens relation med den knepiga Niki som forsar genom livet driven av antipatier och drama. När Niki en dag försvinner heter spåren ”Mannen utan egenskaper” och ”Dykungens dotter”.

Sedan följer berättelsen om Alejandro, den fatala mannen, och så den tidigaste pusselbiten. Birgitte, berättarens mamma. En kvinna som efter ett övergrepp aldrig kom tillbaka till sitt liv.

Det är ett svidande vemodigt porträtt av en mor och ett rasande angrepp på slumpen eller ödet. Och på samma gång en bild av en far och en dotter, och hennes frågor till livet. Hur ska det förstås?

Baklänges eller framlänges? Faller eller stiger vi i lyckan som i förälskelse och feber kan ge plats för en utopisk gemenskap?  ”Kanske är det så helheten kan berättas, med människor som utan rang vandrar in och ut genom mitt ansikte.”

Om man tänker sig den litterära världen som en blandning av cirkus och djurpark – båda en kunskap och underhållning som nog snart är borta – så lyser de exotiska djuren och de extravaganta numren i ögonen.

Men ibland får man syn på något som rör sig i bakgrunden. Som inte kråmar sig i rampljuset eller låter barnen rida i pausen. Något annorlunda som man måste få möta. För integriteten, skönheten, det vilda. En sådan författare är Ia Genberg.

Nu inte sagt att Ia Genberg inte hyllats – men det är ju inte tillräckligt!

Ta bara ett mästerverk som hennes förra bok, ”Klen tröst – och fyra andra berättelser om pengar” (2018) som i Ibsensk anda gestaltade vad pengar kan göra med mänskliga relationer. Den borde ju vara obligatorisk som ett vaccin eller en uppfylld dröm. Med sin fjärde bok, ”Detaljerna”, visar Ia Genberg vilken nödvändig författare hon är.

Hennes sätt att med utvalda romaner skapa ny litteratur om tiden, som en svepning om det förflutna, ungefär som livets alla lager, är förstås en dröm för en litteraturkritiker.

Men det är också pandemilitteratur at its finest – såhär går många av oss kalejdoskopiskt igenom våra liv i skuggan av kyrkogårdar och karantän just nu. I framtiden kommer vi att läsa den här romanen historiskt – också.

Vild, skön och med människokännedom i varje detalj.