Regissören Steven Soderbergh intervjuades nyligen om ”Full circle” och reportern påpekar att nästan varje betydelsefull rollfigur i serien har en hemlighet. Blir det inte svårt att portionera ut så mycket information under seriens gång?

Soderbergh svarar att det var ett ständigt analyserande och omvärderande och redigerande.

Jag är inte säker på att det räckte. Under sex avsnitt träffar vi över 15 personer, där åtminstone åtta av dem har en hemlighet som påverkar handlingen – minst sagt förvirrande.

Ramberättelsen är följande: Två unga män lämnar Guyanas huvudstad Georgetown för New York. Väl där sugs de omedelbart in i suspekta affärer som styrs av matriarken Savitri Mahabier. Deras liv flätas samman med en välbärgad Manhattanfamiljs när en planerad kidnappning går snett.

”Full circle” är både välspelad och ett välkonstruerat mysterium. Serien utspelar sig nästan helt i suggestivt gult och orange gatuljus på ett sätt som för tankarna till Gotham city (eller varför inte Soderberghs extremt gulfärgade Mexiko-scener i ”Traffic”).

Men det verkar som att även skaparna insett att det är alldeles för många handlingar för knappa sex timmar. Tittarens ciceron bland alla hemligheter och hämndcirklar är en stereotypt skriven snut – en tuff kvinna med auktoritetsproblem, ett struligt privatliv och svårartad arbetsnarkomani.

När intrigen blir för komplex dyker konstapel Melody Harmony (ja) upp och ställer exakt rätt frågor och förklarar historiska skeenden hon researchat fram för personerna hon förhör.

Zazie Beetz gör vad hon kan med rollen, men det hade kanske varit bättre att kapa en hemlighetsfull karaktär eller fem så hade hon sluppit agera voice over-substitut.

Med det sagt är ”Full circle” ändå värd besväret. Claire Danes spelar på gränsen till nervöst sammanbrott på bästa tänkbara sätt och Jharrell Jerome som osympatisk uppkomling är värt lite huvudbry.