Året är 2016, Sergej är förtidspensionär och bor kvar i gråzonen mellan den ukrainska armén och de Rysslandsstödda separatisterna i östra Ukraina. Hans by beskjuts från två håll, kyrkan är sönderbombad, elen har försvunnit och med den alla invånare. Men Sergej har sex bikupor som håller honom kvar.
Sergej är huvudperson i Andrej Kurkovs roman ”Grå bin” från 2019, som nu finns på svenska i Ylva Mörks översättning. Kurkov lever i Ukraina men skriver på ryska, och tidigare i år publicerades ”Dagbok från en invasion” med anteckningar och artiklar från krigsvåren 2022. Den som fortfarande tror att kriget började för ett år sedan och inte 2014, när Ryssland annekterade Krim, får sin världsbild korrigerad i romanen, som ger en inblick i hur kriget har påverkat civilbefolkningens tillvaro i många år nu.
Vi ser verkligheten ur Sergejs perspektiv; han har inte mycket att göra när hans bin sover vintersömn, men ensamheten ger också utrymme för minnen. Alla vardagsdetaljer blir dessutom större och fyller ut den tomhet kriget skapar: ingenting händer medan vodka sätts på bordet, klockan dras upp, en dödad soldat ligger länge i snön.
När det blir vår och dags för bina att svärma blir Sergej rädd att de ska ta skada av det ständiga krigsmuller han själv vant sig vid. Efter halva boken tar han sina bikupor och ger sig av västerut, på en vindlande resa i en gammal flakbil. På vägen möter han människor som ger honom – och oss – nya insikter i hur det är att leva i ett samhälle där olika folkslag bor sida vid sida, men där kriget slår sönder gemenskaper och där rysk säkerhetspolis, tränger ända in i människors hem.
Mot detta kaos står binas välordnade samhälle och deras trösterika surrande. Men även bin kan gråna under krig; Sergejs oro för dem, hans stillsamma kamp för att skydda deras liv och hans vänligt nyfikna blick på de främmande människor han möter gör den här romanen till en fängslande läsupplevelse. Så länge det finns sådana som Sergej finns det trots allt hopp.
