Statsvetarna Frida Stranne och Trita Parsi hör till de få som tänker annorlunda om Rysslands krig mot Ukraina. I den här boken menar de sig tillföra fakta och kontext som saknas i den svenska debatten. Detta är huvudpunkterna i deras kritik, och några invändningar.

1. USA/Nato är medansvariga till kriget, genom sin strävan att expandera österut och dominera över Ryssland. Mot det kan man invända att Nato växt österut på grund av att forna östblocksstater frivilligt och i eget intresse sökt sig dit. 

2. Västmakterna borde ha gjort Ukraina till en neutral zon. Då hade Putin inte känt sig så trängd. Mot det kan man invända att det inte finns någon politisk eller moralisk grund för att använda Ukraina som ett förhandlingserbjudande till Ryssland. 

3. ”Vi i väst” tillämpar dubbla måttstockar: glömmer USA:s militära självsvåldighet, men dömer Ryssland hårt för jämförbara saker. Mot det kan man invända: Ryssland har ingripit militärt i Georgien, i Syrien och annekterat Krim. Inget av detta har lett till drakoniska sanktioner och total isolering. Invasionen av Ukraina är unikt i modern tid och möter unika reaktioner. Och USA då? Vietnam, Guantánamo, Irakkriget som startades då man hävdade att Saddam hade massförstörelsevapnen – USA ljög för FN och blev påkomna med det! Har ”vi i väst” verkligen glömt detta? Inte jag i varje fall. 

Till sist: Detta är en bok med allvarliga brister i faktahanteringen (mördades Robert Kennedy verkligen för att han var mot militarismen?). Och den saknar förtydligade resonemang av författarnas drastiska teser: Är det bara ”högerextrema nationalister” i Ukraina som vill att Ryssland lämnar Krim? Är idén om generella mänskliga rättigheter västlig maktutövning i presentpapper?

Men ändå en bok värd att läsa. Framförallt om man inte delar författarnas uppfattning, det är nyttigt att få pröva sina övertygelser.