Syster Cecilia (Sweeney) är en amerikanska som har tagit ett radikalt beslut och flyttat till ett kloster i Italien för att viga sitt liv åt Gud. Efter att ha överlevt en drunkningsolycka i barndomen har hon blivit övertygad om att det finns högre makter.

Trots ett par skeptiska nunnor så välkomnas Cecilia in i gemenskapen, och i klostrets hemliga rum som huserar artefakter (som en spik från Jesus korsfästning).

Snart får prästerna för sig att Cecilia har en direktkontakt med Gud på samma sätt som jungfru Maria. Det triggar avundsjuka från en av de andra systrarna som attackerar och försöker dränka Cecilia i en effektfull scen. Någonting mörkt bubblar under ytan, och när Cecilia inser att hon måste rymma är det redan för sent.

Skådespelaren Sydney Sweeney slog igenom i HBO-hitten ”Euphoria” och har blivit både sexsymbol och ett meme i kulturkriget kring ”woke”. Det kanske skymmer sikten en smula för ”Immaculate”-publiken men till viss del kan man säga att konsten imiterar verkligheten, då Sweeneys nunne-rollfigur också måste slåss för att bli fri från omgivningens projiceringar. Även om det blir mycket blodigare i ”Immaculate”.

Total uppslutning med ”method acting” är ändå inte nödvändig då filmen mest är en B-skräckis i lite finare förpackning (för en mer utmanande så kallad ”nunsploitation”* rekommenderas Paul Verhoevens ”Benedetta”).

Här finns en metafor kring sexuell frigörelse inbakad i en lagom underhållande klosterskräck med gammeltestamentlig blodsutgjutelse. En tunga klipps av och ett krucifix används för brutal vedergällning.

Lagom klichéartade rollfigurer för sin genre, även om den gamla nunnan som väser om att ”ingen kan lämna klostret” blir lite för mycket. ”Immaculate” är en frisk fläkt i skräckgenren som blivit polariserad mellan långsam och esoterisk- eller hoppa till men känn inget-skräck. Den bryter ingen ny mark, men ibland är det också en välsignelse.