I Göteborg har en bit av Paris flyttat in på Järntorget. ”Monsieur Venus” bygger på en roman av Rachilde. Namnet är en pseudonym förstås, för att som kvinna skriva pornografiska romaner i slutet av 1800-talet var naturligtvis inte comme-il-faut. Men det gjorde alltså Rachilde, och redan titeln till hennes genombrottsroman ”Monsieur Venus” är både queer och könsöverskridande.

Romanens mest berömda mening lyder ”Hon vet ingenting om synden. Hon uppfinner den.” Det handlar om Raoule, överklasskvinnan med det androgyna namnet, som botar sin leda genom att med konsten som förevändning kliva in i rollerna som både man och djur i en erotisk maskerad där hon får spela ut hela sitt register – eggande, maktfullkomlig, förförisk och normbrytande. En roll som Rebecca Riggo ger sitt allt i.

Formmässigt är ”Monsieur Venus” en skräckmusikal med Niki & the Doves specialkomponerade låtar, växelvis på svenska, franska och engelska. Det är också en förvriden kärlekssaga och vissa scener är bedårande – oftast de med franska inslag. Den röda budoaren som bildar spelplats är utstyrd med provdockor i naturlig storlek och röken ligger ofta tät över scenen som för att understryka haschdimman och det allmänna ruset.

Karaktärerna är utstuderade – en teaterregissör som till och med hostar med onomatopoetiska kvaliteter, en sipp och skenhelig mecenat, perverst upphetsad av smuts och svaghet, en naturälskande smygbög, och så sexobjektet själv – Jacques Silvert, en storögd och aningslös pojke medan hans syster Marie Silvert är fullfjädrad i både kärlek och affärer.

Mycket humor och här finns förutsättningar för fullträff. Bitvis är det också precis så härligt syndigt som i romanen. Men hur många revolvrar som än laddas på scenen är det en föreställning som inte osäkras. Det humoristiska rastret resulterar i trams i stället för tragik. Tyvärr väntar jag förgäves på den nya sorts extas som utlovas.