”Peter Grimes” är den saltstänkta brittiska operan som blev den unge Benjamin Brittens genombrott. Idén till dramat om den olycklige fiskaren fick Britten under andra världskriget i USA. Han skrev det med tanken på sin partner för titelrollen, tenoren Peter Pears. Ett drama om utanförskap.

Brittens opera är en modern klassiker om den styvnackade enstöringen Peter Grimes, på samma gång förövare och offer. Under oklara omständigheter förolyckas hans lärlingar – oavsett hur döms han av det lilla samhället på den stormhärjade engelska östkusten.

På Göteborgsoperan befinner sig Peter Grimes på en tänkt bohuslänsk skärgårdsö i engelska Netia Jones videofilmade regi. Havsvågor och eldslågor i övermått.

Visst har havet en huvudroll, men det är framförallt orkestern som målar det i Brittens opera. Kören utgör det lilla trångsynta samhället, där mästerfiskaren Peter Grimes inte finner sig tillrätta. En komplex roll som tenoren Joachim Bäckström gestaltar med strävhet, kraft och glans.

Den verkliga sångsensationen står sopranen Matilda Sterby för i rollen som byns varmhjärtade lärarinna. Sterby är en relativ nykomling på operascenen som hon fyller med sin flödande klara och fylliga stämma – inte olikt en ung Renée Fleming. En stjärna!

Göteborgsoperans kör och orkester hör till norra Europas främsta och levererar på topp under tyske dirigenten Christoph Gedschold. Men föreställningen håller inte samma nivå. Regissören/videofilmaren Netia Jones dränker dramat i ett övermått av videovågor och –lågor. De återkommande filmerna av drunknande pojkar blir mer än övertydliga. Medan skildringen av samhället tappar fokus där de pregnanta bifigurerna blurras i ett ansiktslöst kollektiv. Till och med en så färgstark och klangfull artist som Katarina Karnéus tappas bort.

Netia Jones är den senaste i den långa rad av utomnordiska operaregissörer som anlitas av Göteborgsoperan. Hittills utan påtaglig framgång. Det är läge att släppa beröringsskräcken för skandinavisk och inhemsk kompetens.

Se hela recensionen i klippet.