Den tyske regissören Christian Petzold har helt klart injicerat ”Röd himmel” med DNA från François Ozons ”Swimming pool” (2003) och Luca Guadagninos ”A bigger splash”. Filmer där sommaren är som en egen rollfigur och hettan driver de kåta intrigerna framåt.

I ”Röd himmel” utspelar sig dramat i ett sommarhus nära den tyska kusten, dit den tjurige författaren Leon följt med sin vän Felix. Tanken är att den svåra andra romanen ska färdigställas, samtidigt som Felix ska arbeta på sin portfolio. Men arbetet störs av Nadja, en oväntad kvinnlig gäst och hennes älskare. Fria själar vars energi börjar smitta av sig på oväntade sätt.

Den omaka kvartetten umgås och flörtar, samtidigt som Leon gnäller och sliter sitt hår över manusprojektet med den intetsägande titeln ”Club Sandwich”.

När sexet som vibrerar i sommarluften leder till en oväntad relation i huset, och Nadja samtidigt erbjuder sig att läsa Leons roman, tvingas han till slut att konfrontera sin självupptagenhet. Men då är det redan för sent.

Titeln ”Röd himmel” refererar till en annalkande skogsbrand i närheten, som i filmens sista akt får ett tragisk resultat. Den fungerar till slut som en brutal läxa för att lära Leon att en konstnär behöver riskera något för att överhuvudtaget ha något att berätta.

Trots så många sexuella undertoner är ”Röd himmel” är lite onödigt kysk i sitt utförande, men det psykologiska dramat är skrivet med trovärdighet och är snyggt fångat av skådespelarproffs (den vann också silverbjörnen vid Berlins filmfestival).

En bitterljuv sommarfilm med ett lagom mått av mörker och komplexitet.