Den handlar om barnet Jonas, och hans väg till skrivande och vuxenhet, med självbiografiska likheter med författaren till romanen vi läser. 

Men han är både berättarröst, och en av gestalterna. Ett stort tema i den khemiriska världen är människors komplicerade inre liv är, så det här blir en realistisk skildring av hur litteraturen härmar verkligheten –  vi både lever och läser i olika fiktionsnivåer. 

Berättelsen följer Jonas band till de tre systrarna Mikkola, halvtunisier och grannar i Drakenberg i Stockholm – en del av miljonprogrammet i innerstaden: inte gata, inte svensk medelklass. Både ock. Ingetdera. 

Den utspelar sig under 35 år, uppdelat i sju böcker som går allt fortare. Som en skapelseberättelse, ett litterärt timglas.

Och en undersökning av livets stora frågor: den unga ”vad ska jag göra av mitt liv?”, den lika svåra som medelåldern ropar: ”är detta allt?” och den som kommer sen: ”vad gjorde jag med mitt liv?”

Frågorna brusar som tvångstankar i skallen och ekar som den övernaturliga förbannelsen som är romanens gåta och kamp: ”allt som du älskar ska du förlora”. 

Det är en roman skriven i Paul Austers anda, den postmoderna 80-talsförfattaren som Khemiri skriver in i begynnelsens New York. En hyllning och en episk lek på över 700 sidor. Lite för många, tycker jag på en raksträcka med humoristiska bröllopsscener, men i andra hårnålskurvor och hisschackt känns de som en present.

En av de finaste sakerna med Khemiri är ju hans stil, känslan för varifrån en människa talar, marinerad i tid. Språket som vår touch-id-handling som aldrig kan kopieras, men ger tillträde. Hans kanske starkaste kort är den naiva tonen. Regler är ”böjbara” och på Östermalm i Stockholm finns ”stamtavelhundar”. Orden blir taktila, som små kroppar att ta på. 

Det politiska, som det kafkaartade i ett angiverisamhälle som vi i värsta fall står på tröskeln till, är närvarande, som rötter genom tiden. Men Khemiri skriver in samtidens katastrofer (som om romanen blev klar igår!) fast utlöser dem aldrig exakt som i verkligheten. 

Så arbetar en magisk realist med ytspänning.