I Simon Stålenhags bok Ur varselklotet har det efter andra världskrigets slut startats en mängd forskningsprojekt inom fusion och en statligt ägd partikelaccelerator tas i kraft. Projektet kallas i folkmun för Slingan och ger upphov till robotnärvaro, dystopiskt metallskrot och fickor i tidsrymden på Mälaröarna strax utanför Stockholm.

Stålenhags bilder där svensk slaskvardag möter dinosaurier och robotar har gjort honom känd världen över och utanför konstkretsar.

Tv-serien Tales from the loop (Ur varselklotets engelska titel) har lyckats kopiera Stålenhags bildspråk imponerande väl. Platsen har flyttats från Mälaröarna till Ohio, men färgerna, de jättelika tornen Bonaverken, de torra fälten, kusliga snölandskapen och lite lagom rostiga metallkonstruktionerna och farkosterna finns där.

Serien har tagit fasta på stämningen – hur det är att växa upp i en bruksort, där bruket i fråga råkar vara ovannämnda mystiska forskningsprojekt. Avsnitten är fristående från varandra, men behandlar alla de personer som lever kring verket The loop och hur de påverkas av dess oklara verksamhet i en opreciserad tid under kalla kriget. Vissa rollfigurer är med i flera avsnitt – Rebecca Hall (Vicky Christina Barcelona) är med i alla.

Som de flesta serier där varje avsnitt är en novell snarare än ett sammanhängande skede är resultatet lite ojämnt – men i detta fall verkar det vara genomgående högt. Av de tre avsnitt som tillgängliggjorts för recension är pilotavsnittet Loop det bästa.

Liksom i Stranger things och Det-filmerna skildras uppväxtorten och dess övernaturligheter delvis genom prepubertala barns liv, men med ett större vemod än de två tidigare nämnda (det känns som att barnskådespelare blivit avsevärt bättre de senaste tio åren). Den sorgsna pianomusiken av Philip Glass (som även komponerat reality-thrillern Truman show) sitter som en smäck.

Avsnittet Parallel behandlar temat att ha ett triangeldrama med sig själv som två inblandade parter och är kanske lite långsam i överkant, men rörande och finstämd, inte minst tack vare Ato Essandohs sorgsna skådespel.

Jag lovade mig själv att inte skriva ”i dessa coronatider”, men om jag hade gjort det skulle jag ha skrivit att en serie där sorg, ensamhet och en värld som försvinner under marken på en (bokstavligen i seriens fall, i form av svarta hål och dimensionförflyttning) är synnerligen vältajmad (i dessa coronatider).

Recensionen omfattar tre av åtta fristående avsnitt. Tales form the loop visas på Amazon prime video.