Tv-serien ”Fatal attraction” är som bäst när den är som är en renodlad remake av 80-talsfilmen. Lizzy Caplan som Alex lyckas nästan hålla jämna steg med Glenn Close, samtidigt som hon gör rollfiguren till sin, med ett sammanbitet psyklugn.

Även Joshua Jackson gör ett fint porträtt av den charmige, självupptagne vänsterprasslaren Dan. Den sexuella spänningen mellan Caplan och Jackson känns också trovärdig vilket gör avsnitt två extra sevärt.

Problemet är ”den andra tidslinjen” som är fruktansvärt tradig, strösslad med föreläsningar om Jung och Freud från Dans nu vuxna dotter Ellen (Alyssa Jirrels).

När ”Farlig förbindelse” hade premiär 1987 var det under en backlash mot 70-talets kvinnorörelse. Åskådaren får lära sig att kärnfamiljen är viktigast och att kvinnor inte ska vara för fokuserade på att göra karriär om man vill bli gift.

I ”Fatal attraction” är Dan gift med Beth (oskuldsfull och rar) och har en kortare affär med Alex (sexig och farlig). När det roliga är över ska Dan tillbaka till familjen, men Alex nöjer sig inte med att vara en diskret utomäktenskaplig parentes utan ”will not be ignored” och blir hämndlysten.

Efter att ha testvisat filmen var 80-talspubliken så hatisk mot äktenskapskrossaren Alex att slutet ändrades för att hon skulle ”straffas”, snarare än Dan. Detta trots att filmbolagschefen Sherry Lansing fastnat för filmen för att hon kände sympati med Alex.

I tv-serien inleds berättelsen med att Dan släpps fri efter ett fängelsestraff för mordet på Alex. Frågan väcks: var det verkligen Dan som låg bakom mordet? Ett detektivarbete inleds för att hitta den verklige (?) mördaren.

Att göra en remake på en film vars sensmoral är att äktenskapet är heligt och otrohet är galna förförerskors fel känns kanske inte givet om man inte har något nytt att säga. Så är inte fallet här – serien verkar själv inte veta vad den vill och väger mellan att ge Alex upprättelse, samtidigt som hon är skurken, plus extra mordmysterium (som är mördande tråkigt).

Tyvärr känns den stora upplösningen ungefär lika panikskriven som i originalet.