Om man tänker sig att skönlitteraturens stora ämne är att minnas, blir inledningsmeningen en skrivanvisning.
”Först kommer avskeden och sedan bärgas kropparna – allt däremellan är spekulation.”
Det är en mammas historia. Den unga flickan som reser i förväg med sina yngre bröder, som en av båtflyktingarna från Vietnam 1978, de överlever. Resten av familjen inte. Avskeden blev slutet: innebörden i att tvingas fly och förlora det som var anledningen till flykten.
Romanen lyckas gestalta tiden som stannar upp under alla månader i ovisshet i lägren. Den unga Anh blir en 1800-talsgestalt, ur Dickens eller Moa Martinsons världar, när hon rekordung lär sig sy på en textilfabrik för extra mat så att bröderna ska växa.
Den klassiska ”Krigets sorger” av Bao Ninh, om krigets tragedi som en pågående process, krävde en uppbruten kronologi för att kunna berättas. Cecile Pin är alltså generationen efter, och har valt vår tids starka essäistiska autofiktiva form för sin berättelse. Hon klipper in dokumentära scener vi kan känna igen från nuet. Flyktingbåtar på Medelhavet. Dagen när amerikanerna lämnade Afghanistan 2021 och desperata människor föll från lyftande flygplan, som ett eko av april 1975 då USA lämnade Saigon. Sina efterforskningar. Dokument.
Det är stundtals som om författaren kliver ur berättelsen, men att hon ändå måste framhärda, eftersom både den politiska och den personliga sanningen varit instängd.
Margaret Thatchers England, som blev syskonens hemland, ville egentligen inte ta emot vietnameser. Inte Sverige heller. Man talade om kultur som skulle försvåra. Tiden störtar fram och tillbaka. Och flickan Anh blev en orolig mamma till författaren.
De vandrande själarna i romanen är alla de döda, och lillebror Daos röst återkommer i hjärtskärande fragment. Men de osaliga andarna är också de överlevande. Mamman. Morbröderna. En hel vietnamesisk diaspora.
Ändå är det en paradoxalt ljus roman om att befria de osaliga döda så att det, som i en vemodig muminvärld, skapas en helare berättelse där man har ”en verklig förfader”.