Bokbranschen som en perfekt scen för samtidens hunger efter det autentiska när verkligheten i autofiktionens tidevarv blivit något att blanda bort korten med. Och i en värld som diskriminerar minoriteter blir det viktigt hitta sin röst, men ofta krävs att den ska låta på ett särskilt sätt: ett annat fängelse.

”Yellowface” – att begreppet inte är lika känt som black face i svensk kontext beror på att rasism mot asiater är en märkligt död vinkel hos oss – av unga stjärnförfattaren Rebecka F. Kuang, född 96, är en mycket amerikansk samtidssatir. Kanske mest en dystopi ur kulturkrigets USA.

Författaren June Hayway är underdånig vän med författarstjärnan Athena Liu. När Athena dör stjäl June ett opublicerat bokmanus. Boken om de kinesiska arbetarna på västfronten i första världskriget blir guld. Förlagsvärlden och offentligheten jublar: ännu en bit av historiens mörker avtäckt...av en vit kvinna som bara gjort research? Vem har exploaterat vem?

Här är vår tid: giftig influerarlogik, kulturell appropiering, ett hyperkapitalistiskt samhälle som vet priset på allt men värdet av inget. ”Paketera” är ett nyckelord. Den vinner som kan domptera skenet.

Men är ”Yellowface” (översatt av Julia Gillberg) rolig nu, och här? Den infogas i sin egen logik, som en liten lurig skrattspegel, med blurbar av Stephen King på omslaget och tirader av tack till ”världens bästa förlagsteam”. Är Kuang i själva verket Liu?

Men är njutbar som en del av ”dark academia”- genren, där klassiker som Evelyn Waughs ”En förlorad värld”, Donna Tartts ”Den hemliga historien” och Harry Potter – vaxljus, mysterier, spöken – berättar om vänskap och sorg.

Och då blir romanens lyhörda återgivning av det självrättfärdiga tonfallet på instagram och twitter, en skarp kontrast till den egentliga historien – om döden och klassen, varifrån man kommer och hur man därför kan berätta, får berätta.

Det är ingen moralitet, men kanske är sensmoralen att läsaren frågar vart litteraturen tar vägen i en sådan värld.