”Twin Peaks”. ”Lost”. ”Westworld”. Snåriga serier för den genomsnittliga tittaren, men med trogna följare och omutbar kultseriestatus.

”Yellowjackets” skrev redan från sitt första avsnitt oblygt in sig i samma tradition och stapplade ut på den svåra balansgången mellan tv-guld och galenskap.

Jag är lite förälskad i den här serien och har en instinkt att försvara den mot kritik – även om jag borde veta bättre.

Så här är det: första säsongen var så otroligt bra – nyskapande, spännande och vansinnig. Lilla okända ”Yellowjackets” gick snabbt från obskyr kuriositet till att få ett rejält buzz.

Men säsong två var tyvärr lite av en tågolycka och det var nog många som hoppade av där.

Jag kommer personligen aldrig ge upp på ”Yellowjackets”, men inför säsong tre var jag genuint orolig över om serieskaparna vet vad dom håller på med.

Serien handlar om ett fotbollslag med tonårstjejer som störtar i Nordamerikas vildmark och snabbt degenererar i en ritualistisk kannibalkult som tillber vad-det-nu-är i skogen som ställer till med läskiga övernaturligheter.

Det är oblyg 90-talsnostalgi i kläder och musik och inte minst rollbesättning. Christina Ricci och Juliette Lewis – två nittiotalsindieikoner – gör starka roller.

Den sistnämnda är inte med i den nya säsongen – ryktet säger att Lewis hoppade av för att hon ogillade sin rollfigurs riktning med vilt missbruk och dito killproblem.

Faktum är att serien funkar alldeles utmärkt utan henne – kanske till och med bättre.

I gengäld får vi en annan 90-talsikon: Hilary Swank. Och när jag tittar på de första avsnitten av säsong tre så inser jag att serieskaparna Ashley Lyle och Bart Nickerson är fullt medvetna om min oro. Den nya säsongen är ju övertydligt strösslad med referenser till tv-seriehistorien: framför allt till ”Twin Peaks” och ”Lost”.

Det är brödsmulor till oss tittare för att vi ska förstå att de förstår vilken tunn is de tassar på.

Frågan är bara om det betyder att Lyle och Nickerson har kontroll eller om man faktiskt är nöjd med att göra en glad men urartad b-filmsserie – för det är ju också ett beslut.

En sak är klar: ”Yellowjackets” vågar spänna bågen hårt. Och ljudet av en sträng som brister är också ett ljud.

Se recensionen i spelaren ovan.

Eftersom SkyShowtime bara tillhandahåller tre avsnitt av säsong tre till kritiker avstår vi från att sätta betyg på säsongen.