– Om man arbetar för en liten, konkret fråga så är det enklare att nå igenom. Är ämnet stort och generellt så är det svårare, säger Katrin Uba, statsvetare vid Uppsala universitet som forskar på politisk aktivism på lokal nivå.

I byn Dorotea i Västerbottens län ockuperade lokalbefolkningen under flera år bygdens sjukstuga i protest mot indragna akutvårdsplatser. Nyligen tröttnade politikerna och bestämde sig för att ockupationen var olaglig.

– I Sverige är det vanligt att man accepterar strejker och arbetsvillkorsrelaterade protester. Däremot kan förståelsen vara mindre när folk ockuperar en vårdcentral, särskilt om det skulle hindra någon att få vård, säger Katrin Uba. 

Lugn att föredra

Om en gräsrotsrörelse ska nå önskat resultat behöver den leva upp till några punkter enligt Katrin Uba.

– Mobilisera lagom i termen av argument. Det får inte vara för aggressivt, då blir det kontraproduktivt. Sen behöver man ha egna alternativ på hur problemet ska lösas, få stöd från politiska partier och få den folkliga opinionen med sig. 

Kampen om nya Slussen i Stockholm ett exempel på när en gräsrotsrörelse växt och blivit något att räkna med. 

– I början var det många ”vanliga” människor som engagerade sig. En ganska oglamourös grupp som protesterade, även om det fanns flera kunniga personer. Sen har det här engagemanget spritt sig till kulturmänniskor – artister, skådespelare och nu även näringslivstoppar. Det är personer som inte är lika lätta att avfärda, säger Elisabet Andersson, journalist på Svenska Dagbladet, som ofta skriver om arkitektur och stadsbyggnadsfrågor. 

Viktig samhällsfunktion

Att gräsrotsaktivismen är viktig råder det inget tvivel om, menar Katrin Uba.

– Protesterandet behövs. Hur skulle man annars kunna påverka politiken under perioden mellan valen? Sen handlar det inte bara om att få sin vilja igenom, det är även viktigt för identitetsskapandet – att vara en grupp.

Läs mer om Slussen-konflikten här.