När han nu ställer ut på Galleri Andersson/Sandström i Stockholm är verken mindre, och skira bokstäver gjutna i italienskt Muranoglas ger kropp åt ett poem av William Blake.
– En bokstav är inte en platt tingest, utan något med en kropp. En kropp fylld av minnen, varje enskild bokstav utgör en cell, säger Jaume Plensa.
– Jag tycker om att gjuta i glas eftersom glas har en fantastisk förmåga att samla ljus, samtidigt är det väldigt bräckligt. Det betyder att det är ett vackert material som också kan representera mänskligheten, vi är också väldigt bräckliga men vi har även en otrolig kapacitet att lysa upp livet.
Samhället ”väldigt högljutt”
Från galleriets tak tycks bokstäver som formar meningar ur William Blakes ”Proverbs of Hell” regna ner mot golvet. Orden och bokstäverna återkommer i hans konst. Precis som skulpturerna av flickansikten med slutna ögon. Han vill få oss stanna upp, att lyssna inåt.
– Tyvärr är samhället idag väldigt högljutt, det tillåter oss inte att vara med oss själva. Det är så mycket information att du till slut inte vet om orden är dina egna eller om du bara upprepar ekon – och det är anledningen till att jag för länge sedan beslutade mig för att göra mina porträtt med stängda ögon.
Offentliga konstens stora namn
Det är just den offentliga konsten – och monumentalverk som The Crown Fountain i Chicago som gjort Jaume Plensa till ett världsnamn. Att göra offentlig konst kommer med ett stort ansvar, säger Plensa.
– Du är som om du talar om dig själv, men i någon annans hus. Jag tror att det viktigaste med mitt arbete är att introducera skönhet i vardagen för de människor som använder den platsen.
– Det var en enorm upplevelse för mig när jag såg alla barnen skratta och leka i mitt verk i Chicago, det är ett mirakel för mig att människor verkligen blir lyckliga. Även om det bara varar ett par sekunder, eller ett par minuter så räcker det, men jag tänker att det är så viktigt, säger han.
Budskap om hopp
För Plensa handlar konsten om gemenskap och om kommunikation.
– Konsten ger människor möjlighet att drömma. Jag har alltid förstått konsten som en väg till kunskap och som en väg som kan ge oss möjligheten att nå någonting bättre. Jag bestämde för många år sedan att mitt arbete skulle bära ett budskap om hopp.
Se hela intervjun med Jaume Plensa i Kulturnyheternas sändning 19.00 i SVT1.