2020 markerar året som Kungliga operans slagverkare Roger Svedberg dubbeldebuterar som författare. Tidigare i år utkom han med deckaren Carmensyndromet. Nu är han aktuell med I fjärran hörs ett ljud, en bok som riktar ljuset mot det Svedberg beskrivit som orkesterdikets ”mörkaste hörn”: slagverkarens.

– Det finns en massa mysterier och konstigheter som jag forskat runt och försökt ta reda på. Och det blev mer och mer en besatthet att få reda på vad det är jag gör egentligen. Därför skrev jag boken, säger han till Kulturnyheterna.

Ljudeffekterna driver handlingen

Ljudeffekterna har en central dramaturgisk betydelse för handlingen, förklarar Roger Svedberg. För det är just ljudeffekterna som driver handlingen framåt.

– En ljudeffekt, om den utförs rätt, blir som en poetisk historia som i sig ger lika många associationer som allt annat. Som i Puccinis Tosca där alla i sista akten väntar på att klockan ska slå fyra, för då ska avrättningen ske. Slår inte klockan fyra, ja, då avstannar hela handlingen, säger han.

”Kräver nerver av stål”

Som slagverkare måste man också kunna spela en mängd olika instrument. Från den lite förlöjligade och anspråkslösa triangeln, till de mest bullriga pjäserna i orkesterdiket. Men ibland blir det lite väl mycket väntan innan det är dags att slå sin kanon eller sina cymbaler.

– Det är en mycket märklig känsla att vara både uttråkad och stressad samtidigt. Man måste hela tiden veta var i operan man är och hur lång tid man har kvar, vara beredd jättelänge, och sen säger det ”tjong!” och så är det klart, säger Roger Svedberg:

– Det kräver nerver av stål.