En av årets stora kulturdebatter handlade om kulturmannen. En oväntad och snårig debatt om en särskild konstnärstyp, som många har erfarenhet av. Det hela startade med att Åsa Beckman skrev en krönika med rubriken ”Kulturmannen – porträtt av en utdöende art” i Dagens nyheter i april.
– När jag skrev det hade jag inte alls den där känslan av att ”nu sätter jag ett begrepp”. Men om man ser på det här året så gick det så snabbt. Man började säga att ”han är en sån där typisk kulturman”. Det blev ju ett begrepp väldigt fort, säger Åsa Beckman.
Finns både på film och i verkligheten
I texten beskriver hon en gestalt som lever för konsten, med både familj och frihetsbehov, och som omgärdas av beundrare.
”Min första kulturman mötte jag på en kulturfest när jag var drygt 20. Han slog sig ner vid det bord där jag och några yngre kritiker satt med orden: ’Dig har jag sett i en målning av Modigliani’”.
Texten beskriver även aktuella skildringar av kulturmän i fiktionens värld, som i Lena Anderssons omtalade bok ”Egenmäktigt förfarande” och i Lisa Langseths film ”Till det som är vackert”.
”Statusen kommer inte att finnas kvar”
Artikeln startade en stor kulturdebatt om denna konstnärstyp och innehöll flera stickspår. Och även själva debatten blev i sin tur ifrågasatt.
– Överhuvudtaget så var det en debatt som var lite försmädlig och med gott humör, för att vara en kulturdebatt, säger Åsa Beckman.
Vem är kulturmannen?
– En konstnärsgestalt – han kan måla, han kan skriva, han kan göra musik och har haft en hög position i samhället. Och då är det helt okej att man är är otrogen eller att man sviker människor, eftersom allting han gör kan upphöjas till konst och då får man carte blanche på något sätt, säger Åsa Beckman och fortsätter:
– Ur-kulturmannen är Ingmar Bergman, urhannen bland kulturmän. Han vet vilka år alla hans filmer hade premiär men han kan inte komma ihåg sina barns födelsedagar.
I debatten fick du också mothugg i stil med:”Nej, Åsa Beckman, kulturmannen inte alls död”...
– Men det tror jag. Han är nog lite seglivad, men jag tror att inom 20 år så kommer den höga statusen för den här konstnärstypen inte finnas kvar, säger Åsa Beckman.
Reporter: Isak Klasson
Foto: Oskar Anesten/Don Titelman
Klippning: Henrik Norrsell