I en dystopisk nära framtid har utomjordingar ockuperat jorden, men istället för att sabba planeten har de utrotat miljöförstöring, krig, svält, lögner, aggressioner och allt annat negativt vi förknippar med mänskligheten.

Skrev jag dystopisk? Jag menade fresh!

Introduktionen är så lik den sosse-dystopi som Fredrik Reinfeldt beskrev i science fiction-romanen ”Det sovande folket” från 1993, att statsministern borde överväga rättsliga åtgärder.

Och även i ”The Host” finns det en hake med alla fördelar. Besökarna har tagit över människornas hjärnor och kontrollerar deras kroppar som värddjur. Utomjordingarna ser således ut precis som människor, förutom att de har isblå ögon och bär samma kritvita kostymer med matchande märkeskängor (deras högteknologiska samhällen måste därför hållas väldigt renliga).

Twilight-författarinnan Stephanie Meyer, som skrivit bokförlagan till ”The Host”, har förflyttat sin specialitet – mjukporr för tonårstjejer – till en postapokalyptisk framtid. Och hon lyckas, på något sjukt sätt, helt okej med detta företag.

Melanie är en av få människor som överlevt genom att leva på flykt. När hon tillfångatas av ”Sökare” och får sin utomjordiska lobotomering, går någonting snett. Hennes ”själ” vägrar försvinna – och Melanies kropp och hjärna delas därmed med varelsen från en annan planet. Melanie lyckas övertala sin värd att rymma från stan.

När de återförenas med en liten rebellstryka av andra överlevare blir Melanie och hennes värd förälskade i olika killar. ”Det här är väldigt komplicerat” säger värden, när hon nussas med en av modellerna, samtidigt som Melanie gnäller inifrån hennes huvud att sluta.

Stephanie Meyer har helt enkelt lyckats trassla till ”Twilight”-problemet (att behöva välja mellan två skitsnygga killar) ytterligare en nivå.

Premissen i ”The Host” är ju ett rätt oblygt plagiat av den gamla kommunistskräckrullen ”Invasion of the body snatchers” som kommit i nya, uppdaterade versioner sedan 50-talet. Det gör ingenting. Visst, det är en trött plankning av en från början ganska ointressant story, men den helt galna blandningen av utomjordisk invasion, postapokalyps och tonårshångel gör det omöjligt att ha tråkigt.