För några veckor sedan kom beskedet att den obligatoriska litteraturlistan för skolbarn i Ungern ändras. Flera ungerska akademiker, författare och journalister har kritiserat den nya listan för att vara godtycklig och bristfällig när det kommer till litterär kvalitet.
Förläggaren Svante Weyler menar att Ungern nu försöker retuschera sin litteraturhistoria.
– Den ungerska regeringen säger att det inte är en antisemitisk kampanj. De säger att det är ett vanligt sätt att ordna litteraturkanon och litteraturlistor. Det här är ett led i en växande och ibland hotfull ungersk kulturpolitik, säger Svante Weyler.
Kertész tas bort
2002 belönades judiske författaren Imre Kertész med Nobelpriset. Då var hans bildningsroman Mannen utan öde, om en 14-årig pojkeserfarenheter i Auschwitz, obligatorisk läsning för skolelever i Ungern.
I den nya litteraturlistan har Mannen utan öde tagits bort. Även verk av framstående samtida författare som Peter Nadas och Lázlo Krasznahorkai saknas.
– Det har ett enormt symbolvärde att man stryker det mest berömda verket från den i dag mest berömda ungerska författaren från litteraturlistorna och ersätter honom med tredje rangens författare, säger Svante Weyler och fortsätter:
– De här författarna kommer inte med på listorna för att det är bra utan för att de skriver om ett Storungern som är försvunnet, säger han.
Antisemitiska författare
Ungerska skolelever ska istället läsa mellankrigsförfattare som Albert Wass och József Nyírő. Två nazistsympatisörer som stöttade pilkorsrörelsen och dess massmord på judar i Ungern. Den ungerska regeringen försvarar valet med att man fokuserar på hur författarna idealiserar det gamla Ungern.
– Skälet enligt regeringen är att de här författarna berättar om något som var förbjudet att berätta om under kommunisttiden. Det vill säga det land som fanns före första världskriget, Storungern. Två av författarna kan beskrivas som nazister, säger Svante Weyler.
Han menar att kulturen blir något som används i politiska syften.
– I alla länder, särskilt i totalitära stater har kulturen varit extremt viktigt som ett vapen för bygget av en nationell självkänsla som alltid sker till priset av någon annans självkänsla.