Angelica Ström sitter vid köksbordet och bläddrar i högen av brev och vykort som hennes mamma fick efter Katitziböckerna började komma ut 1969.

– Min mamma fick otroligt många brev. Här är en flicka som vill berätta att hennes katt har dött. Många skrev till henne om allt möjligt, om sina problem. Och hon svarade alla.

Men möttes ni bara av positiva reaktioner?

– Absolut inte. Herregud, det var brev med avföring, och allt möjligt hemskt. Det är klart att hon tyckte det var obehagligt, men på något sätt såg hon bortom det och merparten av breven var ju bra.

Enormt genomslag

Redan på 60-talet blev Katarina Taikon författare och engagerade sig i romers rättigheter. Rätten till utbildning, något som förnekats henne själv, låg henne speciellt varmt om hjärtat.

Men på 70-talet kom hennes stora genombrott för en bred publik med böckerna om den romska flickan Katitzis uppväxt.

Böckerna fick ett enormt genomslag och när den 13:e och när sista delen kom ut 1980 lånades den ut över 400.000 gånger på biblioteken.

”Vill göra läsningen smidig”

När de nu ges igen har språket moderniserats. Lawen Mohtadi, författare till ”Den dag jag blir fri” om Katarina Taikon, säger att redigeringarna är små.

– Vi ville göra läsningen så smidig som möjlig för barn och unga i dag. Vi har behållt väldigt mycket av själen i Katarina Taikons språk, men vi har ändrat vissa ord här och där. Katitziböckerna är skrivna under 70-talet och handlar om 40-talet, på den tiden sa man zigenare, i dag är rom mer brukligt.

Nå ny generation

Nu hoppas Angelica Ström att den här första nyutgåvan, med nya illustrationer av Joanna Hellgren, ska finna vägen till en ny generation barn och unga.

– Den är ju högaktuell i dag. Dels är det en bok som handlar om övergrepp mot barn, dels är det en bok som beskriver de svenska romernas historia. En historia som det finns en tendens att glömma bort eller inte bry sig om, säger hon.