Bakgrunden till de förändringar som nu sker är den ökade medellivslängden i Sverige. Alla måste helt enkelt jobba längre för att pensionssystemet ska klara av pensionsutbetalningarna till en befolkning som blir allt äldre.
Faktum är att medellivslängden har ökat betydligt snabbare än vad man trodde när den ursprungliga pensionsuppgörelsen slöts 1994. Medellivslängden ökar med 3,5 timmar varje dygn. Det innebär att svensken i snitt i dag lever 2,4 år längre än 1994.
I en tid av ökad politisk polarisering och växande politiska motsättningar är det också ett styrkebesked av det svenska politiska systemet att leverera en bred och väl förankrad pensionsuppgörelse. Den här uppgörelsen kommer att bli verklighet oavsett vilka partier som bildar regering efter valen 2018 och 2022.
Barnsligt av Moderaterna
Trots att valet nästa år närmar sig är sex av riksdagens åtta partier ändå beredda att kompromissa ihop sig kring långsiktiga spelregler för pensionssystemet. Det är en viktig signal att partierna trots stora meningsskiljaktigheter i många frågor kan ta ansvar i frågor av fundamental betydelse för väljarna.
I sammanhanget kan man dock konstatera att det är barnsligt av Moderaterna, som står bakom uppgörelsen, att vägra uppträda på en gemensam presskonferens med de övriga partierna. Den nya partiledaren Ulf Kristersson talar ofta om behovet av ett mer vuxet förhållningssätt i politiken. Det tycks inte ha gällt här.
Oavsett vad är det viktigaste att det nu finns klara besked om de förändringar som kommer att ske med det svenska pensionssystemet. Den lägsta åldern för uttag av pension höjs, åldern för garantipension höjs liksom åldern för den som vill stanna kvar på arbetsmarknaden. Villkoren ska också förbättras för de sämst ställda pensionärerna, dvs för dem med lägst pension. Alla som ännu inte fyllt 60 år påverkas, om än i olika grad, av förändringarna.
Varnade för besvikelse
När det svenska pensionssystemet 1994 i grunden reformerades genom en stor blocköverskridande uppgörelse skedde det i skuggan av den svåraste ekonomiska krisen i Sverige under efterkrigstiden. De medverkande partierna utnyttjade en betydande krismedvetenhet i befolkningen för att stöpa om pensionssystemet.
Förre statsministern Göran Persson varnade dock tidigt för att svenskarna skulle bli besvikna när de upptäckte hur lite pengar de skulle ha att röra sig med efter pensionen. Ett statsfinansiellt stabilt system förvisso, men ett system som betalade ut lägre pensioner.
Den ökade medellivslängden har utsatt pensionssystemet för ytterligare påfrestningar. Liksom att svenskar börja jobba allt senare. Det genomsnittliga inträdet på arbetsmarknaden för män är 26 år, för kvinnor 29 år. Pensionssystemet är visserligen jämställt, men i och med att kvinnor ofta är borta mer från arbetsmarknaden under ett yrkesliv och samtidigt går i pension tidigare, innebär det i slutändan lägre pension. Den här uppgörelsen lär inte ändra på den saken.
Också PPM-systemet görs om. Det är den mindre del av pensionen som man själv kan placera i olika fonder. Efter den senaste tidens mer eller mindre uppenbara bedrägerier i fondbolag kommer nu kraven att skärpas betydligt på fondbolagen, samtidigt som antalet valbara fonder minskas.
Konflikten lever vidare
Trots den breda enigheten kring dagens pensionsuppgörelse kommer pensionsfrågan att leva vidare som politisk konfliktfråga. Mest kontroversiellt är dagens besked att gränsen för hur tidigt man kan gå i pension ska höjas från 61 till 64 år. Både fackliga organisationer och de båda partier som står utanför pensionsuppgörelsen, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, är kritiska till att denna gräns nu ska höjas. Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv är å andra sidan kritisk till att anställda nu ska få laglig rätt att stanna kvar på jobbet till 69 år.
Från fackligt håll liksom från Vänsterpartiet förs kritiken fram att många lågavlönade är utslitna redan innan 61 och att de drabbas hårt av den nu överenskomna förändringen. De kommer att tvingas jobba vidare trots att de egentligen inte orkar. Enligt Vänsterpartiet drabbar detta främst kvinnor.
Men det saknas belägg för att lågavlönade går i pension tidigare än andra. Tvärtom är många av dem som väljer tidigt uttag av pension chefer och höginkomsttagare. Och när det gäller att kvinnor går tidigare i pension används ofta en helt annan förklaring av experterna. De lever ofta med en något äldre man och par tenderar att vilja gå i pension ungefär samtidigt.