– Vänstern och Miljöpartiet delar väljarkårer, därför förstår man att V är väldigt aktivt här, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
MP har fått mycket stryk den senaste tiden: flyktingfrågan, Mehmet Kaplans avgång och ganska klena resultat i budgetförhandlingarna. Ovanpå det kommer Vattenfalls försäljning av brunkolstillgångarna, som MP egentligen vill behålla och avveckla – precis som Vänsterpartiet.
– Ännu ett område där V försöker skjuta in sig och locka väljare, säger Hinnfors.
Viktigaste frågan
Och medan V är aggressivt i Vattenfallfrågan ligger MP lågt. Hinnfors frågar sig om MP har råd med det.
– MP är trängt av behovet att visa att man gör skillnad i den ideologiskt viktigaste frågan.
Miljöpartiets kongress beslöt i juni i fjol att det vore klimatpolitiskt bättre att Vattenfall behåller brunkolstillgångarna och avvecklar verksamheten i stället för att sälja. Men bara några månader efter det förklarade språkröret och miljöministern Åsa Romson (MP) att det är lönlöst att försöka stoppa affären, då det inte finns en majoritet att ändra ägardirektiven i riksdagen.
”Kolet ska vara kvar”
Romson och andra ledande MP-företrädare har upprepat dessa argument även efter veckans uppgörelse mellan Vattenfall och tjeckiska EPH om en brunkolsaffär. Men riksdagsledamoten Carl Schlyter (MP) är trots detta inställd på att affären kan stoppas.
– Miljöpartiets åsikt har alltid varit att kolet ska vara kvar och att vi ska hitta en lösning där det blir så. Det har alltid varit vår politik. Det är inget nytt med det, säger han.
– Det är klart att vi ska kolla alla möjligheter för att se om det här går att göra på ett hållbart sätt. Vattenfalls mål är också hållbara, tillägger han.
Hur stort bakslag vore det för MP om det blir en affär?
– Jag spekulerar inte i förlust.
Politiskt pris
Från miljörörelsen kommer samtidigt hård kritik mot Vattenfalls planer. Greenpeace kräver att affären stoppas av regeringen och beskriver den tilltänkta tjeckiska köparen, EPH, som en ”klimatskurk”, fälld för korruption och med misstänkta skattefuskare i ledande befattningar. Och Romsons resonemang om att ägardirektivets krav på affärsmässighet gör att det inte går att stoppa affären håller inte, enligt Gunnar Lind, kampanjchef på Greenpeace.
Lind anser att det går att säga nej genom att utfärda särskilda direktiv, förordningar eller order och hänvisa till miljö- och klimatkrav utan att gå via riksdagen.
– Men det finns ett politiskt pris att betala i så fall. Och det är väl det priset som jag misstänker att regeringen inte är beredd att betala.
Kan leda till ökade utsläpp
Problemet är i grunden, enligt Lind, att S egentligen inte vill sälja brunkolstillgångarna och att regeringen dessutom är ängsliga för de politiska följderna om man gör något i strid med ägardirektivet.
Lind anser dessutom att grönt ljus till brunkolsaffären strider mot regeringens löften från klimatmötet i Paris.
Miljöprofessor Johan Rockström, debattören Naomi Klein och författaren Bill McKibben är inne på samma spår i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Att sälja till en ny ägare som kan utöka verksamheten genom att öppna nya gruvor kommer att leda till ökade utsläpp av koldioxid, befarar de.
”Att ett helstatligt svenskt företag nu har planer som riskerar att få precis motsatt effekt mot landets lovvärda klimatpolitik är anmärkningsvärt och nedslående”, skriver de.