Ben Bernanke belönas för sin studie av bankernas roll i den stora depressionen. Enligt Bernanke var det ett misstag att låta så många banker gå omkull och hålla räntan för högt.

När han var USA:s centralbankschef under de ödesdigra åren kring finanskrisen 2008 kunde han tillämpa sin forskning i praktiken och hyllades av president Obama som en hjälte som bidrog till att undvika en ny kris av 30-talsmått – genom att rädda banker och hålla räntan låg.

Sedan dess har låg ränta varit det nya normala. Andra centralbanker, som Sveriges Riksbank, följde efter. Nu framträder baksidorna av lågränteperioden. Uppblåsta bostadspriser gjorde hushållen skuldtyngda och mer känsliga för en ränta som till slut stiger.

Finansinspektionen varnade nyligen för att 14 procent av de som köpte bostad på toppen 2021 kommer ha större utgifter än inkomster om boräntan hamnar över fem procent.

Avvisar kritiken

Finanshistorikern Edward Chancellor, som skrivit flera uppmärksammade böcker om finanskriser och räntans historia, menar att dagens inflation delvis är en följd av lågränteperioden, som han kallar ”det största misstaget i penningpolitikens historia”.

Skulden lägger han på centralbankerna som borde brytt sig om mer än att hålla inflationen vid två procent. Han ifrågasätter därför valet av Bernanke som mottagare av årets pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

– Det var dumt. Särskilt i år, när den penningpolitik med låga räntor som Bernanke införde, håller på att kollapsa.

Hör varför finanshistorikern tycker att det var fel pristagare  som vann – i klippet ovan

Pristagaren själv avvisar kritiken genom att påpeka att inflationen snarare var för låg än för hög under och efter hans tid vid den penningpolitiska makten.

– Och oavsett vad man tycker om mina insatser som centralbankschef så fick jag inte priset för det, utan för min akademiska forskning, konstaterar Ben Bernanke.

Professorn: Okunskap kring vad som påverkar räntan

John Hassler, professor i nationalekonomi som sitter i priskommittén, tycker att det bland debattörer finns en ”påfallande okunskap” om vad som på lång sikt påverkar räntan.

– Trenden är att fler är i sparande ålder och att mer pengar går till höginkomsttagare, vilket gör att vi får mer sparande. Samtidigt är tillväxten lägre med mindre investeringar i näringslivet. När många vill spara och färre investera blir räntorna låga, det är en marknadskraft som inte centralbankerna kan rå på, avslutar John Hassler.