Erik Thedéen har svårt att göra slut. Han vet att det är dags att gå vidare, men kan inte klippa banden. Så han gör som man brukar när man inte vågar säga som det är: tar en ”paus”. Alla vet vad det egentligen betyder.  

”Time-out”, ”paus”, eller kalla det vad du vill. Det är bara omskrivningar för att inte behöva säga det rakt ut – att man vill äta kakan men ändå ha den kvar. Full frihet att scanna av marknaden, samtidigt som man inte klipper banden definitivt.  

”Lättnadens budskap med bister ton”

Riksbanken köper sig nu sådan handlingsfrihet med beslutet att lämna räntan oförändrad. För samtidigt som man konstaterar att inflationen närmar sig målet så påpekar man att den fortfarande är för hög och skriver att man ”har beredskap att höja den ytterligare om inflationsutsikterna försämras”.  

Varför påpekar man det uppenbara? Klart de har beredskap att höja, i princip när de vill. De hade väl inte tänkt ta julledigt redan nu och åter träda i tjänst först till påsk? De säger det uppenbara för att de måste servera lättnadens budskap med en bister ton. 

Man brukar tala om Riksbankschefer som att de antingen är ”hökar” eller ”duvor”. De förstnämnda fäller hellre än friar, de höjer hellre räntan en gång för mycket än en gång för lite. I dag visade Riksbankschef Erik Thedéen att han inte låter sig stoppas in i det facket.  

”Ser att svensk ekonomi bromsar in”

Visserligen har han tidigare låtit hökaktig. Men med dagens motivering, där även försämringen på arbetsmarknaden nämns, framstår han som en Riksbankschef som ändå lyfter blicken bortom decimalerna kring den senaste inflationssiffran, och ser att svensk ekonomi bromsar in.  

Att Riksbanken har den helhetsblicken stärker dess trovärdighet. Men om man ska tro på Erik när han säger att det bara är en paus, det kan vi diskutera.