Högbelånad bostadsägare som jag är, borde jag verkligen vilja tillbaka till Ingves i Underlandet när bostaden var som en bankomat som bara fylldes på med mer pengar hela tiden, i takt med de ständigt stigande bostadspriserna. Det var tider, det.
Men nu har verkligheten hunnit ikapp. Naturlagarna har börjat gälla igen. Lika säkert som ett äpple faller till marken så åker bostadspriser ned när räntan går upp. Precis som de steg när den var superlåg superlänge.
Frågan är hur vi kunde tro att det skulle vara för evigt? Det går inte att rationellt förklara hur man kan buda upp bostäder till prisnivåer där räntebördan endast orkas med så länge som räntan är låg. Förstod vi inte att det var för bra för att vara sant, att det inte skulle vara för evigt?
”Även de stora spelarna rycktes med”
Jo, jag tror de flesta innerst inne visste. Men förträngde det och drogs med i en kollektiv tro på att ”den här gången är det annorlunda”. Man vill gärna tro på en bra story. Och även de stora spelarna rycktes med.
Fastighetsbolag som SBB växte kraftigt med lånade pengar. Lån som en del av dem kommer få svårt att förnya, och därför tvingas sälja en del av sitt bestånd för att få ned skuldbördan. SBB-vd Batljan och jag – olika storlek på lånen, men vi sitter i samma båt.
Techsektorn exploderade med riskvilligt kapital som flödade till framtidsbolag med löften om att bli nästa Spotify. I dag tvingas stjärnskott som Klarna och Kry att skära ned när investerarna bytt fot, från att hetsa på för tillväxt, till att kräva lönsamhet.
Billiga pengar blir gärna dumma pengar. När det inte lönar sig att spara, när man måste gå längre ut på riskskalan för att få avkastning, dras inte bara mer pengar till börsen som pumpas upp. Sådant som krypto får luft under vingarna och kan segla ett tag. Tills räntan går upp, ”risk” blir ett skällsord och det digitala guldet blir till sand.
Har vi tur stannar det vid en lågkonjunktur
Allt hände så snabbt. Varför såg vi inte vändningen komma? En del varnade såklart i god tid för att tillgångsbubblor höll på att blåsas upp av den låga räntan. Men som allt i livet handlar det om tajming. Att tajma börsen är omöjligt, och det kan vara lika skadligt för den långsiktiga avkastningen att hoppa av för tidigt, som att hoppa av för sent.
Och den som för tio år sedan sa ”det är inte hållbart att bostadspriserna stiger så mycket så länge” hade visserligen rätt. Men tvingades sätta sitt liv på vänt och fortsätta bo i tredje hand i ett decennium till för att tajma marknaden.
Vi kanske bara ska vara glada för att någon tände lyset och stängde av musiken innan festen fullständigt spårade ur. Innan räntebaksmällan skulle bli för tung att ta sig igenom. Nu kan den, om vi har tur, stanna vid en mild lågkonjunktur utan finanskris.
Lämnar bakom oss en osund tid
Även om det blir svettigt att betala räntan på bolånen, och jag känner mig fattigare för att värdet på villan rasar, så tröstar jag mig med att mina barn och andra som inte redan har en fot inne på bostadsmarknaden i alla fall får det lite lättare att skaffa sitt första boende.
Det är en osund tid vi lämnat bakom oss. Om vi kommer lära oss något av misstagen och undvika de värsta excesserna nästa gång det bjuds till fest? Troligen inte. Minnet är kort, om femton år är vi där igen.