(Sändes 7/9 2011)

Föremålet för det första UG-porträttet är en man som är på sin vakt. En enda utförlig svensk intervju går att hitta och den gjordes över telefon. Uppdrag granskning har fått exklusivt tillträde till den medieskygge Torbjörn Törnqvist.

Hans schweiziska bolag med det svenskklingande namnet Gunvor är idag störst i världen på rysk oljeexport, och det från landet som numera är världens största oljeproducent – större än Saudiarabien.

Torbjörn Törnqvists karriär har fått skjuts framåt av några dramatiska händelser i Ryssland. Det är också de händelserna som gett Törnqvist och hans bolag Gunvor ett rykte som är svårt att tvätta bort.

Oljebolaget Gunvors uppgång och starka position har blivit en följetong i internationell press. Ambassadtelegram som läckt via Wikileaks avslöjar att också amerikanerna funderat över Torbjörn Törnqvists och Gunvors starka ställning.

Det som komplicerar framgångssagan och som gett upphov till ryktet som inte låtit sig tystas är kopplingen till den absoluta toppen i Ryssland – till president Vladimir Putin.

Tillsammans med sin partner i Gunvor, Gennadij Timtjenko, anklagas Torbjörn Törnqvist för att genom politiska kontakter skaffat sig kontroll över Rysslands svarta guld.

Innan östblocket rasade 1989 gick all rysk olja via ett enda statligt bolag. När Sovjetunionen föll fortsatte oljan att flöda, fast nu genom nya kanaler. Och i de diplomatiska telegram som läckt ut vittnar etablerade oljehandlare om hur de uppfattar situationen i Ryssland – och hur de ser på Gunvors starka position.

I en rapport till det amerikanska utrikesdepartementet skriver en ambassadtjänsteman att ”Oljeexporten från statligt ägda bolag...har enligt uppgift styrts över till favoriserade oljehandlare som kan tjäna flera miljarder åt bolagen. Ett bolag som särskilt utmärker sig i den ryska oljehandeln är schweiziska Gunvor”.

Också inom den Europeiska utvecklingsbanken i London finns en misstro mot Gunvor. Erik Berglöf är chefsekonom på utvecklingsbanken, som är en aktör med hög moralisk profil.

– Det är svårt att komma till den ställning de kommit, och den ställning som företaget har, utan att ha utnyttjat politiska kontakter och utan att kanske varit tvungen att i olika skeden åtminstone leka i lagens utkanter, säger Erik Berglöf.

Det som främst spökar är de påstådda banden mellan Torbjörn Törnqvists partner i Gunvor, Gennadij Timtjenko, och Vladimir Putin. Ett band som sträcker sig tillbaka till åren då Timtjenko arbetade med oljeexport i Sankt Petersburg och Putin jobbade på stadens borgmästarkontor – med ansvar för just exportfrågor.

Flera uppgifter pekar på att de båda männen byggde upp en relation under de här åren. En tidig delägare i Gunvor hävdar att Putin och Timtjenko umgicks flitigt privat. Under ett mål i brittisk domstol har samma person lämnat information om att Putin och Timtjenko besökte varandras sommarställen och åkte skidor tillsammans på vintern.

Allt det här förnekar Gennadij Timtjenko i ett mejl till Uppdrag granskning. De är bekanta, inte vänner och han har aldrig fått några extra fördelar av detta, hävdar han.

Klart är i alla fall att de båda männen delar fritidsintresse. För när Timtjenko 1998 startade en judoklubb fick hedersordföranden heta – Vladimir Putin.

Ryktena om hur Gunvor fått sin starka position på den ryska marknaden fortsätter förfölja Torbjörn Törnqvist och hans partner. Själv avfärdar han kategoriskt alla uppgifter om att hans bolag drar politiska fördelar.

– Vi har en bra position i Ryssland idag, det har vi. Vi har ett väl utbyggt nätverk inom oljeindustrin. Att det skulle finnas en relation som är onormal på något sätt – mellan Gunvor eller min partner – till premiärministern, det är fel. Det skulle jag känna till, säger han till Uppdrag granskning.

En mycket uppmärksammad och politiskt laddad händelse har påverkat Gunvors affärer mer än någon annan. En händelse som blev en verklig jack-pot för bolaget.

Det handlar om övertagandet av oljebolaget Yukos, Rysslands största, och som tidigare ägdes av en av de kapitalstarka män som kallas oligarker – Michail Chodarkovsky.

När Chodarkovsky visade politiska ambitioner drogs han in i en energipolitisk maktkamp och fängslades för skattebrott. Efter en blixtsnabb auktion, som få begrep sig på, hamnade Yukos stora råvarutillgångar hos statliga Rosneft.

Men de valde att inte exportera själva utan lejonparten av all den olja som tidigare såldes till omvärlden – hamnade hos Gunvor.

En person som tidigare hade en central ställning hos Yukos och som Uppdrag granskning fått intervjua mot löfte om anonymitet är övertygad om att Putin styrt över händelsen.

– Om han räcker över oljan till en personlig vän vet han att tjänsten kommer att återgäldas. Det är den gamla cirkeln, du har dina vänner, du ser till att de får affärerna och de kommer att ta hand om dig, säger källan till Uppdrag granskning.

Också de här påståendena tillbakavisas av Torbjörn Törnqvist.

– Vi har inte fått de här kontrakten för att betala någon, så går det inte till i vår verksamhet, säger han i den exklusiva tv-intervju Uppdrag granskning fått genomföra i Genéve.

Processen där Gunvor fick de omdiskuterade kontrakten var helt sluten. Idag förekommer det öppna anbudsförfaranden på den ryska oljemarknaden, men när Yukos föll var det inte så. Ingen mer än dem som var med kan veta vad som fällde avgörandet.

 – Uppenbarligen så betalar Gunvor ett högre pris än någon annan, säger Torbjörn Törnqvist.

Är det uppenbart?

– Ja, det är ju så, det finns ju inga andra kriterier.

Ja, idag är det så, men den inbjudan fanns väl inte när Yukos föll?

– Den inbjudan fanns inte när Yukos, nej, men som jag sa: riktmärket var samma pris som vi köpte då från framförallt BP, som var allmänt ansett att de fick bättre pris än andra, så det var så att säga benchmark, och det anpassade vi oss till. Sen om vi råkade tjäna lite pengar på det, det var ju inte fel med det.

Men det hade väl många velat anpassa sig till, för att få den här stora volymen?

– Ja, men nu fick vi det.

Ja, det är ju det man undrar – varför?

– Varför det? Vi fick det, säger Torbjörn Törnqvist.