Varje år väljer Filipstad en ambassadör som ska representera kommunen. I år föll valet på författaren Alex Schulman.
– För mig är det på riktigt och jag skulle gärna slå ett slag för staden och kommer att prata om den när jag kan, säger han när Uppdrag granskning möter honom i samband med firandet av nationaldagen i Filipstad.
Som barn tillbringade han otaliga somrar hos sina morföräldrar, författaren Sven Stolpe och hans hustru Karin.
– Min mormor och morfar bodde på Allégatan här uppe och jag var här ofta. Det är nästan som en del av mitt dna på ett sätt.
Brottas med arbetslöshet
Men mycket har förändrats sedan dess. Under 2015 var Filipstad en av de kommuner som tog emot flest flyktingar i förhållande till sin folkmängd – i dag har kommunen högst andel bidragsförsörjda i hela landet. Arbetslösheten bland de utrikesfödda är hög och kommunen tvingas i år att spara 30 miljoner kronor.
I kommunernas senaste ekonomirapport beskrivs läget:
“I Filipstad bor cirka 750 vuxna individer med ursprung i Syrien, Somalia, Eritrea, Afghanistan och Irak. [...] I denna grupp är arbetslösheten och bidragsberoendet mycket högt, samtidigt som utbildningsnivåerna är mycket låga. Denna grupp riskerar att hamna i ett evigt utanförskap som redan nu belastar den kommunala ekonomin tungt.”
“Bland det starkaste jag varit med om”
Det desperata läget i Filipstad är tydligt för kommunens ambassadör, Alex Schulman.
– Jag pratade med en kommunpamp och jag har aldrig varit med om det förut att en kommunperson är så nedslagen. Det var en uppgivenhet som jag förvånades över, säger han.
I dag har huset där han tillbringade sina barndomssomrar blivit en moské. När han i somras återvände till staden för första gången på flera år var det dit han åkte först.
– Jag knackade på dörren och det var tomt, och så gick jag in för det var öppet. Hela morfars bibliotek där han hade sina 15 000 böcker var ett bönerum med mattor. Till slut kom det en person som visade mig runt lite grann. Det var bland det starkaste jag varit med om, att se att allt det här som jag är uppvuxen i nu var omgjort till moské. Det var väldigt fint.