I pittoreska Kårehamn på norra Öland, där det vidsträckta Alvaret möter Östersjön, ligger Kårehamns Fisk & Havskök.
”Här dignar isbädden av havets läckerheter… variationen från havet har inga gränser” får kunderna veta på hemsidan. Men av alla fisksorter som erbjuds är ofta bara en från havet utanför: den utrotningshotade ålen.
– Det finns ingen lokalt fångad fisk längre. Det är sorgligt att Östersjön är fördärvad av överfiske och miljöförstöring, säger krögaren Tomas Isaksson.
– När vi tog över här 2006 var det 40 fiskare som levererade till Ölandsfisk.
”Helt galet”
I dag har fisken rest hundratals mil, ofta från Norge. Torsk, plattfisk, kolja, odlad lax och röding. Inte ens sillen kommer från Östersjön. Trots att ett par kusttrålare på norra Öland fortfarande fiskar sill.
Beredningsindustrin är utslagen. Så sillen, eller strömmingen som den heter norr om Kalmar, får köras ruttnande i container till Skagen i Danmark för att malas ner till fiskmjöl och bli djurfoder.
– Den odlade norska laxen jag serverar, och som alla vi svenskar äter, är uppfödd på foder av strömming från Östersjön här ute. Det är helt galet, säger Tomas Isaksson.
Likadant ser det ut på många håll längs ostkusten. Fisken är borta. Och med den de småskaliga kustfiskarna.
Komplexa problem
På 25 år har vi förlorat 75 procent av all fiskbar fisk i Östersjön. Torsken fiskades bort redan på 80-talet. Strömmingen ligger nära gränsen för kollaps. Innanhavets problem är komplexa: övergödning, döda bottnar, klimatförändringar, starkt ökande skarv- och sälstammar. Men överfiske pekas ut som den stora boven.
Uppdrag granskning intervjuar forskare från flera länder, som vill vara anonyma eftersom debatten blivit så infekterad.
– Den politik och förvaltning vi har går ut på att maxa uttaget av fisk så långt det bara går, och vi ser ju vad det lett till, säger en annan av forskarna.
”Där misslyckades jag”
Den före detta generaldirektören för dåvarande Fiskeriverket, som varit med och utformat fiskförvaltningen, är i dag självkritisk.
– Jag känner mig bedrövad över att vi inte lyckades få stopp på fisket så att det var i balans med resursen. Där misslyckades jag, säger Axel Wenblad.
– Att vi inte lyckas förvalta vårt eget innanhav så att de viktigaste fiskbestånden kan vara livskraftiga är en skandal.
Fakta: Fisken i Östersjön
- Under 80- och 90-talen kollapsade Östersjöns stora torskbestånd pga överfiske. På 25 år har vi förlorat 75 procent av all fiskbar fisk i Östersjön.
- Sill- och strömmingsbestånden var flera gånger större för 30 år sen. Och många andra fiskarter som lax, plattfisk, gös, gädda och sik är illa ute i Östersjön.
- Utöver överfiske bidrar andra problem som övergödning, döda bottnar och klimatförändringarna med ett varmare hav till att fiskbestånden påverkas.
- Snabbt ökande populationer av skarv och säl äter mycket fisk och går hårt åt redan starkt decimerade fiskbestånd, speciellt kustnära.
- Ett långvarigt överfiske pekas ändå ut av de flesta forskare som den stora orsaken. Förändringen har kommit sen andra världskriget då trålfisket började ta fart.
- Många forskare anser att EU:s fiskepolitik, och därmed Sveriges, fiskar ner fiskbestånden för hårt, saknar försiktighetsmarginaler, och inte tar hänsyn till en rad viktiga faktorer som till exempel fiskens roll i ekosystemet.
Källor: Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Stockholms universitet
