I Norrbotten finns ett lönande säsongsfiske på siklöja. Men från Skellefteå i norr ner längs hela ostkusten till Simrishamn i söder, 230 mil kust med skärgårdar och de stora öarna Gotland och Öland, finns i dag bara 49 fiskare kvar som kan leva på sitt fiske. Det visar en kartläggning som Uppdrag granskning gjort av alla som 2023 landat fisk till ett värde över 130 000 kronor.
En genomgång av kustfiskarnas deklarationer visar att det är ännu färre – 29 fiskare – som når upp till medianlönen för en undersköterska, 29 000 kronor före skatt.
Det är färre än i de två insjöarna Hjälmaren och Mälaren – där 35 fiskare når den inkomsten på sitt fiske efter gös, abborre och kräfta. Alltså på en yta som jämfört med östersjökusten närmast är två vattenpölar.
– Politikerna säger att man ska värna småskaligt kustnära fiske. Men man har inte gjort någonting. Det är tragiskt att man kunnat förstöra en näring på så kort tid, säger Stefan Nilsson, kustfiskare på Öland.
”En fullständig katastrof”
Huvudproblemet är att fisken är borta. Torsken utfiskad. Bestånd av matfisk som plattfisk, gös, gädda, sik och lax är på många håll spillror mot tidigare. Och den äldre stora strömmingen, råvaran till surströmming, är i dag en bristvara längs kusten.
En svensk mattradition, och en hel kustkultur, riskerar att gå förlorad.
– Man skapar en fullständig katastrof inom hela fiskerinäringen i Östersjön eftersom inte bara strömmingen försvinner utan all annan fisk också som är beroende av strömmingen, säger Hans-Erik Englundh, som tvingats dra ner sin produktion av surströmming rejält.
Politiker självkritiska
När SVT kontaktar tidigare ministrar med ansvar för fiskefrågor med en enkät är de självkritiska. På frågan hur de ser på utvecklingen för våra tre nationalfiskar – strömming, torsk och lax – i Östersjön svarar sex: ”med stark oro”.
– Det handlar om så många aspekter. Vår mat, jobb, kustkulturen, vår beredskap, säger Anna-Caren Sätherberg, landsbygdsminister 2021 – 2022.
På frågan hur deras regering lyckades med att rädda viktiga fiskbestånd i Östersjön, väljer alla sju före detta ministrar svaret: ”dåligt”.
– Vi har varit dåliga på fiskeförvaltningen väldigt länge i Sverige. Inte bara den regering jag satt i, säger Annika Åhnberg (S) jordbruksminister 1996 – 1998.
Fakta: Fisken i Östersjön
- Under 80- och 90-talen kollapsade Östersjöns stora torskbestånd pga överfiske. På 25 år har vi förlorat 75 procent av all fiskbar fisk i Östersjön.
- Sill- och strömmingsbestånden var flera gånger större för 30 år sen. Och många andra fiskarter som lax, plattfisk, gös, gädda och sik är illa ute i Östersjön.
- Utöver överfiske bidrar andra problem som övergödning, döda bottnar och klimatförändringarna med ett varmare hav till att fiskbestånden påverkas.
- Snabbt ökande populationer av skarv och säl äter mycket fisk och går hårt åt redan starkt decimerade fiskbestånd, speciellt kustnära.
- Ett långvarigt överfiske pekas ändå ut av de flesta forskare som den stora orsaken. Förändringen har kommit sen andra världskriget då trålfisket började ta fart.
- Många forskare anser att EU:s fiskepolitik, och därmed Sveriges, fiskar ner fiskbestånden för hårt, saknar försiktighetsmarginaler, och inte tar hänsyn till en rad viktiga faktorer som till exempel fiskens roll i ekosystemet.
Källor: Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Stockholms universitet
