I kölvattnet av en härva som rullats upp i den västsvenska kommunen Mark det senaste året, kan Uppdrag granskning avslöja flera allvarliga missgrepp begångna av socialtjänst och ansvariga politiker.

Det handlar om två små barn som tvångsomhändertagits från sin biologiska mamma och under fyra år varit placerade i ett omvittnat väl fungerande familjehem.

Från det familjehemmet rycktes syskonen plötsligt bort, helt utan förvarning. Istället satsade socialtjänsten på att återbörda barnen till en mamma, som flyttar från ena stället till det andra och som delar sitt nya liv med en man som avtjänat sex fängelsestraff för misshandel, en gång för sexuellt utnyttjande – och som dessutom haft besöksförbud till tre olika kvinnor.

– Vi grät båda två, det var den värsta dagen jag varit med om, säger familjehemspappan Anders, om hur han och sonen fick beskedet att barnen plötsligt tagits ifrån familjen.

Tillsammans med sin hustru Eva var han under fyra års tid familjehem åt de båda syskonen, som vi kan kalla Rasmus och Fanny.

Syskonen hade tvångsomhändertagits under dramatiska former.

Rasmus som var den äldsta av de båda syskonen var knappt ett år gammal och Fanny blott ett par månader.

– Klockan var halv nio en kväll och de kom in med en blå Nalle Puh-filt. Man såg bara en mörk kalufs och så hängde det ett par strumpbyxor utanför, berättar familjehemsmamman Eva om första mötet.

Socialtjänsten hade gjort det akuta ingripandet mot barnens mamma när det stod klart att barnen for illa i hemmiljön. Enligt den biologiska mamman handlar det om diskriminering, eftersom hon är rom. Men under åren har domstol efter domstol slagit fast att det var rätt att omhänderta barnen.

Mamman själv är dömd för våld och hot mot tjänsteman i samband med omhändertagandet och i hennes familj har det förekommit våld, hot och kriminalitet. Hon har därför bara haft rätt att under övervakning träffa barnen två gånger per år.

I stället blev det till Eva och Anders barnen knöt an. Under fyra års tid var det de som läste sagor, lagade mat och satte på plåster.

– Vi gjorde aldrig någon skillnad på dem. Vi behandlade dem som om de vore våra egna barn och det blev de också, säger Anders.

Så länge det var den lilla kommunen Vara som hade ansvaret för familjehemsplaceringen var det heller ingen tvekan om var barnen hörde hemma.

Det var när barnens mamma flyttade till Marks kommun, tio mil söderut, som problemen skulle börja – och snabbt bli mycket allvarligare än Eva och Anders kunnat föreställa sig.

Mamman hade skaffat ytterligare ett barn och socialsekreteraren i Marks kommun tyckte att det fungerade så bra att man skulle börja arbeta för att hon också skulle kunna återfå vårdnaden om Rasmus och Fanny.

Efter en rad övervakade umgängen med mamman, som lett till mycket oro och ängslan hos barnen, satte socialtjänsten i oktober förra året sin hemliga plan i verket. Efter ett planerat umgänge möttes Eva inte av barnen på tågstationen i Borås.

Istället möttes hon av en socialsekreterare – och en omedelbar uppsägning av familjehemsplaceringen.

– Det var det här som de var mest rädda för. Hur ska de kunna lita på en vuxen igen? säger Eva om chockbeskedet.

Socialtjänsten i Marks kommun hade konsekvent blundat för alla varningssignaler runt den biologiska mamman. Och inte ett enda försök hade heller gjorts för att bilda sig en uppfattning om barnens tillvaro hos Anders och Eva.

Ann Hjertén, som var den som skrev under beslutet att ta barnen från sitt familjehem, var fullt medveten om att den person som skulle bli syskonens nya pappa varit dömd för misshandel sex gånger.

– Det är klart att man kan diskutera det här mycket, men man kan ju inte döma människor för evigt, säger hon om beslutet.

Socialstyrelsen har i efterhand riktat allvarlig kritik mot Marks kommun för att de utan förvarning ryckte barnen från den miljö de tillbringat nästan hela livet i.

– Man beslutar i stort sett att man ska placera om dem innan man har utrett om det behövs, säger Mikael Thörn, inspektör på Socialstyrelsen.

Han har granskat varenda papper som har med omhändertagandet av syskonen att göra och inte kunnat hitta en enda uppgift som styrker att det var rätt att ta barnen ifrån Anders och Eva. Och inte heller något som talade för att flytta tillbaka barnen till sin mamma.

Det har nu gått ett år sedan Eva och Anders sist träffade barnen. Ett litet hopp tändes i somras när kammarrätten återigen fattade beslut om att barnen skulle vara fortsatt tvångsomhändertagna från sin mamma.

Men i sin sorg och förtvivlan har familjehemsmamman Eva börjat blogga och bedriva opinion runt frågan – och det har fått ett högt pris.

För när Marks kommun i somras fick en ny socialchef reagerade han starkt på vad Eva i vredesmod skrivit om den biologiska mamman.

Familjehemmet har genom Evas skriverier försatt sina chanser, anser han.

– Vi ska granskas, vi kan kritiseras men här blir det knepigt, säger Magnus Anderson, socialchef i Marks kommun.

Är det vad hon skrivit om den biologiska mamman som diskvalificerar henne som fosterhemsmamma?

– Det är klart det är tungt bärande. Vi ska ha tre parter som kan samarbeta, säger han.

Barnen har nu flyttats från ett jourhem till ett annat familjehem på hemlig ort.

– De måste ju undra om det är någon som vill ha dem. Men det finns ju de som vill ha dem, säger Anders.

Hemma på gården har de lämnat barnens saker orörda. För hoppet lämnar dem inte.

– Jag vill att de ska känna att vi har väntat på dem. Att vi inte har gett upp, säger Eva.

Reporter: Nadja Yllner

Text: Peter Bagge