Det var den 17 juli 2015 som familjen Jurkiewicz stannade på en rastplats i Skillingaryd för att sova. Familjen är bergsbestigare och var på väg norrut för att bestiga Kebnekaise. Medan övriga familjemedlemmar förberedde sig för att sova begav sig äldsta sonen Dawid Jurkiewicz ut i en skogsdunge för att uträtta sina behov.

Plötsligt kom en polishund och bet honom i benet. Senare fortsatte hunden att bita honom i armen.

– Jag hörde bara kanske något skrik på svenska och plötsligt blev jag attackerad. Jag visste inte ens att det var en polis, säger Dawid.

Pappan blev slagen med batong

Jerzy hörde sonens skrik och sprang ut i skogsdungen med Dawids bror.

– När jag kom fram försökte jag få kontakt med polisen och förklara att vi är turister, bergsklättrare, en familj, att vi kommit hit för att bestiga ert högsta berg och att jag har pass och allt, säger Jerzy.

I samband med detta får han flera batongslag på överkroppen. Jerzy och Dawids bror sätter sig sedan ner och polisen tar då bort hunden från Dawid.

– Han skrek bara på svenska. Det är också oförståeligt. Han förstod ju att jag inte pratar svenska, att jag inte är svensk, säger Jerzy.

Larm om misstänkt stöld

Hundföraren hade svarat på ett larm om en misstänkt stöld ur en lastbil som stod parkerad några hundra meter längre ner på rastplatsen.

När hundföraren anlände ungefär en halvtimme senare fick han upp ett spår som ledde in i den skogsdunge där Dawid befann sig.

Enligt polismannens skriftliga redogörelse hörde han hur grenar knäcktes och ropade då en uppmaning på svenska att stanna annars skulle han släppa hunden. Hundföraren skriver vidare att han då upplevde det som att någon sprang, och släppte hunden.

Polismannen beskriver också hur Jerzy gick mot honom med aggressiv blick, knutna händer och inte hörsammade hans uppmaning att lägga sig ner. 

– Det är en ren lögn. Jag rörde aldrig polismannen. Han lät mig inte närma mig så jag kunde förklara för honom, säger Jerzy.

Missbildad muskel

Dawid, Jerzy och brodern greps där på plats, men samtliga har hela tiden nekat till brott.

Polisen genomförde husrannsakan i familjens bil och husvagn utan att hitta något stöldgods.  

En åklagare anhöll senare på morgonen de tre familjemedlemmarna på sannolika skäl misstänkta för stöld ur lastbil, men efter ytterligare förhör och hundsök på platsen hittade polisen ingenting som knöt dem till någon stöld. De släpptes samma dag och förundersökningen lades ner. 

Dawid har fortfarande men efter hundbetten över två år senare.

– Det har läkt nu, men jag var hos läkaren och hade avrivna muskler. Muskeln är missbildad här och armen är fortfarande försvagad, säger han och visar armen där hunden bet.

Familjen har gjort flera anmälningar efter händelsen. Bland annat anmälde de hundföraren för tjänstefel, men en åklagare på Särskilda åklagarkammaren beslutade efter en dag att inte inleda förundersökning mot polismannen. Parallellt utredde polisen själva fallet som ett disciplinärende mot hundföraren. Även det ärendet avskrevs.

Och polismyndighetens rättsavdelning hänvisade i sin tur till polisens nedlagda utredning och konstaterade att eftersom ingen gjort fel kan familjen heller inte få ersättning för skadorna.

Familjen får ingen ersättning

Även Håkan Boberg, lokalpolisområdeschef i Värnamo, hänvisar till utredningarna.

– Man har konstaterat att det fanns en skälig misstanke. Det fanns ett försvarligt våld från hundföraren i det här läget och då får man ingen ersättning, säger han och hänvisar även till att hundföraren var övertygad i sin spårning.

Håkan Boberg säger att det är svårt att kommentera vilka språk som pratats vid gripandet eftersom han inte var på platsen.

Trots att hundföraren inte såg Dawid i skogen vill Boberg inte heller ta ställning till om det var fel att släppa hunden.

– De bedömningarna gör hundföraren enskilt och hundförarna utbildas ju särskilt, säger Boberg.

Vad tänker du om att pappan menar att det är en lögn att han var aggressiv?

– I ett sådant här tillfälle är det absolut inte något ovanligt att man inte delar samma bild av händelsen. Det kan säkert vara så att det skiljer sig åt utifrån hundförarens uppfattning och pappan i detta fallet.

Varför har ni inte bett den här familjen om ursäkt?

– Jag skulle kunna tänka mig att träffa den här familjen, om de skulle vilja göra det och lyssna på deras berättelse.

”Det som hände är oförståeligt”

Än i dag lever familjen Jurkiewicz med traumat från händelsen på den småländska rastplatsen.

– Det som hände här är oförståeligt. Jag hör från många bekanta som reser över hela världen. De är bergsklättrare. Ibland tror de inte alls på mig och att något sådant här kan hända nu i dagens samhälle, säger Jerzy.

Dawid tillägger:

– Och att det kan hända i Sverige som är ett civiliserat land. En rättsstat.

Uppdrag gransknings reportage sänds klockan 20 i SVT1 och SVT Play onsdagen den 15 november 2017.