Det är sent på hösten 2016 som jag får tillgång ett stort antal filmklipp, tagna med mobilkameror. Klippen visar hur olika kvinnor tvättar bort datumstämplar på asiatiska matvaror, med något slags lösningsmedel, sprättar bort etiketter och sätter dit nya med framflyttat utgångsdatum.
På ett av klippen, ser det ut som att någon silar döda insekter från kidneybönor. Bönor som inte slängs, utan packas om.
Allting pågår inne i olika lagerutrymmen. Det är utrymmen som tillhör en av Sveriges största importörer av asiatisk mat, med kunder i hela Norden.
Bland kunderna finns restauranger, grossister och livsmedelsbutiker.
Arbetet sköts till stor del av mongoliska arbetare som söker asyl eller vistas illegalt i Sverige. Med löfte om en bättre framtid har dom följt chefens order. Men drömmarna har kolliderat med verkligheten. Svarta löner, inga papper och inget utrymme för klagomål.
En av mongolerna som arbetat på företaget är Enkhee. Han kom till Göteborg 2008 med sin fru för att starta ett nytt liv och hitta en försörjning. En vän som kunde lite svenska hjälpte honom att söka arbete.
Enkhee:
Efter en månad, min den gamla chefen, han ringde mig. Från början han gillade mig och han sa att han gillar mongoliskt folk. Att de jobbar hårt och de jobbar bra och jag har anställt två stycken där i lagret och jag erbjuder dig ett jobb. Du kan komma till mitt lager, Tagenevägen 3 imorgon. Då fick jag jobb. Då var jag glad. Och sen i morgon går jag till ... började där som lagerarbetare.
Enkhee växte upp i östra Mongoliet. I perioder levde han ett traditionellt liv på stäppen där han bodde i jurta, de mongoliska nomadernas tält.
Han arbetade också i flera år som trafikpolis i staden Choibalsan. Och till sist hamnade han alltså i en lagerlokal i ett industriområde i Göteborg.
Enkhee:
Matvarorna beställs från Hong-Kong, Beijing, från Vietnam, Amerika, från Europeiska unionen, från container eller dom beställer från lastbil. När frysvarorna och torrvarorna, alla samma sak, kommer lastar vi av dem. Jag såg en massa grejer som har mycket kort tid.
Reporter:
De har kort datum?
Enkhee:
Ja, kort datum. När datum ut gått ut, de direkt märker om dem. Märker om. Och vem som jobbar där, absolut de mongoliska fyra-fem tjejerna
Reporter:
Hur stor del av varorna märkte dom om?
Enkhee:
Det är mycket. På en vecka de gör fem -sex pall av varor. Märker om, märker om, ommärkning. Och sen de säljer en dag.
Reporter:
Jag tänker att du jobbade där från 2008 till 2015. Pågick det här hela tiden?
Enkhee:
Hela tiden.
Reporter:
Varje dag?
Enkhee:
Varje dag.
Företaget som Enkhee arbetade på heter Hung Fat Trading Asien Livs AB. Det startades i Göteborg 1993. Idag är det en koncern med sju olika bolag som omsätter över 170 miljoner kronor. Enligt dem själva har de mer än 600 företagskunder i Norden, varav ett stort antal restauranger
Koncernen driver också tre egna butiker i Göteborg, där Asian Taste är den klart största.
En del av livsmedlen fraktas från Asien med containerfartyg till Göteborg, en del kommer med lastbil från kontinenten.
Det mesta lossas i huvudlagret på Hung Fat av lagerarbetare från framför allt Kina, Vietnam och Mongoliet. Ommärkningen ska ha skett i flera lagerutrymmen som varit dolda från insyn. På Hung Fat finns, enligt våra källor, ett gömt rum utan fönster, ett rum som man låser från utsidan när ommärkningen pågår.
På filmerna är det kvinnor som sköter själva ommärkningen. Och deras berättelser vittnar om att det inte bara är Hung Fats kunder som riskerar att skadas av mathanteringen.
Jargal:
Under den här perioden när jag jobbade på Hung Fat hade jag som arbetsuppgift att sudda bort etiketter och bäst före datum från olika matvaror och sätta på nya etiketter.
Jargal kom till Sverige 2009 från Mongoliet för att söka ett arbete. Hon har vistats här illegalt sedan dess, och det är därför vi håller henne anonym. Under ett års tid arbetade hon med att märka om varor och det hon mest kommer ihåg är det starka medlet.
Jargal:
Det var ett medel som hade väldigt stark, konstig och annorlunda lukt och dom sa till mig att man får inte röra medlet med sitt finger utan man ska använda en tångliknande grej, med bomull, tång med bomull.
Reporter:
Och hur mådde du av det här medlet?
Jargal:
Det som jag har märkt sedan två tre år tillbaka är att jag känner mig andfådd, att jag får andnöd när jag är i en miljö där det är mycket folk och trångt. Jag anser att min hälsa har blivit skadad. Jag har varit på akuten vid två tillfällen till och med och de undersökte mig och hittade inget fel.
Enligt tidigare anställda importeras det starka lösningsmedlet från Kina. En av dem berättar att dunkar med medlet i vissa fall hämtats direkt från containern i Göteborgs hamn och körs ut genom portarna i chefens bil. Sedan ställs dunkarna i det gömda rummet och i andra dolda lagerutrymmen.
I februari kommer jag i kontakt med en person som i hemlighet lyckats föra ut en flaska av lösningsmedlet från Hung Fat. Vi bestämmer oss för att analysera innehållet på ett ackrediterat laboratorium.
Henrik:
Tjena.
Ola, Reporter:
Jag har en flaska här som jag vill prata med dig om. Jag tror att det är något lösningmedel av något slag. Om du luktar kan du känna vad det skulle kunna vara?
Henrik Tjellström, kemist:
Ja, det luktar nån form av organiskt lösningsmedel. Det luktar lite som modellim.
Reporter:
Modellim?
Henrik:
Vi får göra så att analyserar och får ett riktigt svar vad det kan innehålla.
Det kommer ta ungefär två veckor att bli klar med analysen av innehållet i flaskan. Under tiden får vi tag på fler kvinnor från Mongoliet som har arbetat på Hung Fat vid olika tidpunkter.
Precis som Jargal bor dom idag i förorter utanför Stockholm. Oftast på en madrass på golvet inhyrda i andrahandslägenheter.
Otgoo kom till Sverige i slutet av 2011. Hon var papperslös och berättar att hon nästan omgående fick jobb på Hung fat. Lönen var 50 kronor i timman och betalades ut kontant i slutet på månaden.
Otgoo:
Vi fick jobba med matvaror som var gamla, med utgångna datum, genom att sudda bort bäst föredatum. Vi fick göra ett mycket smutsigt jobb. Alla visste om det. Alla som jobbade där visste om det.
Reporter:
Var det ingen som sa något om det?
Otgoo:
Ingen kan säga något, ingen vill bli av med jobbet, speciellt de som har tagit den långa vägen och kommit hit nyligen för att tjäna pengar. Och även om man säger det till arbetsgivare så kan ingen vinna över dom i alla fall. Det räcker inte med en persons kamp.
Ganska snart började Otgoo känna av lösningsmedlet.
Otgoo:
Det som jag besvärades av var att jag hade svårt att andas när jag jobbade och jag hade utslag på armarna. Även om de utslagen inte var variga eller såriga så fick jag utslag.
Kvinnorna berättar att ingen av dem som arbetade med ommärkning fick någon skyddsutrustning. Det gick själva till apoteket och köpte en enklare typ av munskydd.
Reporter:
Hjälpte den här tunna masken någonting?
Otgoo:
Nej, det skyddar inte, utan det som är med masken är att lukten kanske blir lite mindre stark. Men efter bara en timme med medlet så fick jag stark huvudvärk. För att försöka förmildra det hade jag munskyddet och försökte lägga tygbitar innanför det bara för att slippa själva lukten.
Efter bara tre månader kände Otgoo att hennes hälsa blev lidande, och hon slutade på Hung Fat.
Andra tidigare anställda berättar att inköpen av gamla matvaror sker systematiskt, till starkt rabatterade priser. Ibland flyttas datumen fram i omgångar så att varorna passerar bäst-före-datum med flera år.
Kunder som har drabbats av magsjuka och klagat i butiken ska ha fått kontanter av chefen, mot löfte om att hålla tyst.
Hung Fat har också kopplats till ett stort utbrott av den allvarliga magtarmsjukdomen shigella som drabbade ett 40-tal restaurangbesökare i
2015. Då var smittkällan inte gammal mat utan färska kryddor som hade levererats till restauranger i Västsverige av bland annat Hung Fat.
Inte långt från Hung Fat ligger Gloryway Trading, som hör till samma koncern. Enligt våra källor har Gloryway i princip fungerat som en ommärkningscentral för gamla torrvaror och frysvaror. Arbetet har skett vid ett bord strax till vänster om portarna som hållits låsta.
Om någon utifrån knackat på har lagerarbetarna fått instruktioner om att plocka undan utrustningen för ommärkning och gömma sig.
Bernadett Weber, chef livsmedelskontrollen miljöförvaltningen:
Problemet var att vi kunde inte åka dit och bli insläppta, även om vi såg att det fanns folk där inne och göra en kontroll utan man ville väldigt gärna att vi först skulle ringa till ägaren eller ansvarige. Och det är inte så det är tänkt att vår kontroll ska fungera, vår kontroll är verkligen tänkt att dyka in i verksamhetens vardag för att se hur det funkar till vardags.
Miljöförvaltningens kontrollanter har gjort mer än 40 platsbesök de fem senaste åren i koncernens lagerlokaler och de har hittat åtskilliga brister, framför allt när det gäller varors spårbarhet och märkning.
I april 2016 släpps kontrollanterna in på Gloryway trading. De hittar så många brister att de förbjuder ägarna att sälja några som helst livsmedel som lagrats i lokalen, samtidigt som de belägger bolaget med ett vite på en miljon kronor.
Reporter:
Vad gjorde de för att förtjäna det här?
Bernadett Weber:
Du tänker det på Gloryway? Och det är just det här med skadedjuren och att vi såg att verksamheten hade faktiskt på en relativt kort tid fått väldigt väldigt allvarliga skadedjursbrister.
Reporter:
Är det råttor då du pratar om?
Bernadett Weber:
Ja, det är råttor. Jag ska prata klarspråk. Råttor, spår av råttor. Men också att produkterna var. Ja, gnagda på, råttorna har, där de har kunnat tagit sig in eller försökt ta sig igenom förpackningar som inte var i metall eller så. Som var attraktiv för dom.
Reporter:
Och det här var alltså det högsta vitet i er historia vad du känner till?
Bernadett Weber:
Ja, i livsmedelskontrollens historia ja.
Reporter:
Har du sett något liknande?
Bernadett Weber:
I Sverige? Nej, det har jag nog inte gjort.
Vitet på en miljon kronor dömdes aldrig ut eftersom Gloryway Trading gjorde de åtgärder som krävdes för att få bort råttorna. Men i andra fall har ägarna i koncernen fått betala sammanlagt 370 000 kronor i utdömda viten när de inte lyckats med att få bukt med problemen i tid.
Och då vet inte Miljöförvaltningen vad som händer på lagret när kontrollanterna inte är där.
Enkhee:
Insekter ja. Det har insekter efter att datumet gått ut.
Reporter:
Det är döda insekter som de rensar bort här alltså?
Enkhee:
Ja, det är döda insekter som de rensar bort och sen
Reporter:
Kör det i en ny påse?
Enkhee:
Ja, i en ny påse.
Enkhee:
Ris också. Ibland fanns det levande insekter i påsarna. De lägger det i frysrummet ett par dagar, väntar tre dagar, sen de absolut är döda. Och sen byta påse. Samma sak som här.
Reporter:
Så de slänger aldrig nån mat?
Enkhee:
Nej inte slänga. De säljer till sushibar. Vi andra svenska äter det. Sushi.
Reporter:
Vad de gör, de har alltså frusit ner de här bönorna, sedan silar de bort de här insekterna och sedan ser man senare i filmen att de häller ner det i nya förpackningar och tillsluter dem och säljer det. Vad tänker du när du ser det här?
Bernadett Weber:
Jag tänker att det här är milt uttryckt inte alls bra och jag som konsument skulle inte vilja äta det här bönorna t.ex. och att de brister mot en hel del i livsmedelsförordningen.
Reporter:
Är det lagligt att göra så här? Vad skulle du säga?
Bernadett Weber:
Nej, inget av det här är lagligt, naturligtvis.
Utanför Stockholm träffar vi ännu en av de mongoliska kvinnor som märkt om varor. Hon heter Nomin och kom till Sverige 2014 för att få ett bättre liv. Nomin är 24 år gammal och har en fyraårig son hemma i Mongoliet. Idag är hon inne i asylprocessen men när hon jobbade på för Hung Fat var hon papperslös.
Nomin:
Jag minns att det skulle komma en kontroll dit och vi höll på och städa i lagret och då såg jag en död råtta där, nedanför varorna. Jag kunde inte städa där för att jag blev rädd..
Reporter:
Men vad hände, men åt inte råttorna på maten där inne?
Nomin:
Ja, när jag skulle ändra datum på en vara och öppnar paketet och så kunde jag se hur råttorna börjat knapra på påsen. Man ser direkt att en råtta ätit på den.
Reporter:
Fanns det säckar som råttorna ätit på som ni bara paketerade om också?
Nomin svarar ja och nickar.
Nomin berättar att deras chef sprang in på lagret och varnade dem när kontrollanterna från Miljöförvaltningen var på ingång. Då fick alla bråttom att röja undan.
Nomin:
Ja, fem-tio minuter ungefär, man måste stoppa undan saker som ligger på borden så snabbt som möjligt och gömma medlet. Sedan gå in i butiken
Reporter:
Så ni lurade alltså kontrollanterna varenda gång de var där?
Nomin nickar och säger ja.
Reporter:
Vad tänkte du om det?
Nomin:
Jag tänkte, varför kan de inte se det här? Det kan vara så att jag ser de tydligt eftersom jag jobbar med varorna. Varför reagerar de inte på att det står en massa kartonger med en kasseratlapp på, men att de fortfarande inte har blivit slängda? Jag undrade varför de inte kan göra en ordentlig undersökning om vad som sker här?
Nomin berättar att förmannen ibland låste in dem på lagret när han själv skulle gå på ett ärende. De fanns inga element och på vintern var det lika kallt som utomhus. Men värst av allt var att andas in det starka lösningsmedlet.
Nomin:
Jag har fått allergier, jag får huvudvärk då och då. Jag tar huvudvärkstablett men de hjälper inte så bra.
Reporter:
Jag har det här medlet med mig som ska komma därifrån. Kan du tänka dig att lukta på det och se om du känner igen det?
Nomin:
Nickar jakanade.
Reporter:
Du får inte huvudvärk av det nu?
Nomin:
Jag hade huvudvärk sedan innan ändå, men nu när jag luktar på det blir jag illamående.
Henrik Tjellström:
Då ska vi titta på vad det är. Det som jag har gjort är, jag har separerat lösningsmedlet, lösningsmedelsblandningen i sina olika beståndsdelar. Och då har man bara separerat dom från varandra, då vet man fortfarande inte vilka det är eller vad dom innehåller, utan då har vi en detektor som mäter detta och det ger ett fingeravtryck, ett kemisk fingeravtryck, kan man likna det vid.
I ett dataprogram jämför Henrik Tjellström de kemiska fingeravtrycken med redan kända ämnen för att se om de stämmer överens. Och han hittar sex olika ämnen som man med säkerhet kan säga att vätskan innehåller.
Henrik: Xylen, 23, 2 procent, Dimetylkaarbonat 18 procent, n- butylacetat 15,5, etylacetat 14,0, sec-butylacetat 13,5, Etanol 12,4, och så övriga på dryga tre procent.
Reporter:
Men vad är det, vad skulle man kalla det här ämnet för?
Henrik Tjellström:
Det är ju nån form av thinner
Reporter:
Thinner alltså?
Henrik Tjellström:
Thinner kommer ju från engelskans thinner, som man har för att späda ut oljefärger. Så det är en blandning av lösningsmedel.
Reporter:
Men hur, luktat på det (plockar fram flaskan). Det luktar väldigt starkt. Om man då arbetar och inandas det här varje dag på arbetstid i ett år, skulle du bedöma det som riskfyllt?
Henrik Tjellström:
Jag det skulle jag göra. När vi hanterar lösningsmedel är vi ju inne i såna här dragskåp för att vi inte ska hålla på att andas in det hela tiden.
Reporter:
Men om man nu skulle ta bort sådana här datumstämplar på ett nudelpaket till exempel, finns det en ofarligt lösning man kan använda till det eller måste man ha ett sånt här starkt medel?
Henrik Tjellström:
Nånstans misstänker jag att dom datumstämplarna är ditsatta för att de inte ska gnuggas bort med tvål och vatten, så därför behövs väl säkert nåt sånt här. Och hade det funkat med tvål och vatten så hade dom nog använt det.
I Sverige uppmärksammades thinnerskador redan på 70-talet med ungdomar som sniffade. Ännu större problem var alla de målare och arbetare inom industrin som exponerades för lösningsmedel.
Av de fyra kvinnor vi träffar som jobbat på Hung Fat är det tre som säger att de har fått olika typer av men, allergier, eksem, huvudvärk och andnöd.
Gunilla Wastensson, överläkare Sahlgrenska Universitetsjukhuset:
Vi kan säga då att lösningsmedel det tas upp i kroppen och framförallt då genom inandning men det tas också upp via huden och akut, om man andas in väldigt stark koncentration av lösningsmedelsångor då kan det bli så illa att det ofta är förgiftningsfall att du blir medvetslös. Men annars är symptomen att du känner dig berusad, kraftig huvudvärk, blir yr, illamående och det är väldigt allvarliga tecken att det är en hög koncentration lösningsmedel.
Gunilla Wastensson har svårt att kommentera de skador som de mongoliska kvinnorna beskriver, eftersom hon inte har undersökt dem. Men jag visar henne mobilfilmerna för att hon ändå ska få en bild av själva arbetsmiljön.
Gunilla Wastensson:
Nej, jag tycker att det är väldigt anmärkningsvärt och upprörande för att vi har en arbetsmiljölag i Sverige, vi ska inte skada oss av vår arbetsmiljö. Och det gäller ju speciellt ämnen som lösningsmedel som vi vet är toxiska för hjärnan och kan även vara toxiska för njurar och lever till exempel.
Utöver kvinnornas berättelser om thinnerskador hittar vi tre dokumenterade fallolyckor där lagerarbetare har skadat sig, bland annat när de ramlat från truckarnas upphissade gafflar.
Både Enkhee och hans bror faller vid olika tillfällen ner i betonggolvet, och båda berättar att chefen ville hindra från att ringa ambulans. Brodern skadar sig allvarligt.
Enkhee:
Då man jobbade där kom en annan kollega från Kina springande; ”Enkhee, skynda dig! Din bror har ramlat från lagerhyllan högst upp. Han har svimmat”.
Enkhee:
Jag är stressad och vill att vi försöker ringa till ambulansen, men chefen – stora chefen kommer och springer fram till mig; ”Får inte ringa”! Snälla, du får inte ringa till ambulansen. Vi kan hjälpa och försöka väcka din bror. Sen kan du bära ut honom från lagret och sen bära hem honom. Sen kan du ringa till ambulansen... och säg till dem att han ramlat från lägenhetstrappan eller på gatan, någonting, någonstans. Säg så till dem. Snälla, snälla”, säger han. Men nej du får inte, vad händer om han dör här? Hur kan vi göra?
Till sist går ändå en av de anställda mot chefens vilja och ringer ambulansen som kör honom till sjukhuset. Men Hung Fat rapporter inte in olyckan till Arbetsmiljöverket.
Enkhee:
Jag blev trakasserad senare vid två tre tillfällen. Om du och din bror anmäler oss till polisen kommer du för det första att bli av med jobbet
Brodern får sparken 2011, med nedsatt arbetsförmåga och utan sjuklön. Enkhee biter ihop och fortsätter jobba. Chefen lovar att han snart ska få arbetstillstånd. Men till sist kan Enkhee inte hålla tyst.
Enkhee:
De lurar folk. Det är inte bra. Och sen försökte jag säga till chefen att du måste stoppa. Du får inte lura folk. Det är inte så bra. Men de ...
Reporter:
Vad sa chefen då?
Enkhee:
Chefen började övertala mig att vara tyst. Vi ska stoppa de här grejerna. Men du ska vara tyst. Du ska bara tänka på ditt jobb. Men sen hände efter två månader de sparkade mig.
Enkhee:
Men jag sa till dem; Hur kan du säga så efter sju år? Du lovade mig att stanna här i Sverige och fixa arbetstillstånd. Men till sist sa de bara; Gå! De sparkade mig.
I mars 2015 bestämmer sig Enkhee och några kollegor för att kontakta myndigheterna. De får hjälp av en jurist som heter Sture Terasaeus och driver en juristbyrå i Göteborg. Tillsammans skickar de in anmälningar till Polisen, Arbetsmiljöverket, Skatteverket och Migrationsverket där oegentligheter kring Hung Fat beskrivs. Samtidigt drar de igång en process om lönefordran med hjälp av facket, för att kompensera Enkhee för flera års underbetalning.
Sture Tersaeus, jurist:
Det är så att jag är förordnad av Göteborgs tingsrätt som målsägandebiträde i ett utav de här ärendena. Och nu visade det sig att det ansluter sig flertalet mongoler till detta. Jag har sex stycken här som har anmält sitt intresse och jag fem-sex stycken som är på väg in i det här målet.
Reporter:
Och vad handlar den här anmälningen om då?
Sture Tersaeus:
Det handlar om arbetsmiljöbrott och att man inte har fått ut sina löner, man har fått jobba på övertid, man har utnyttjas för att man är papperslös. Det finns ju några här som är förgiftade till exempel och har hållit på med kemikalier och märkt om varor. Andra har fallskador där man inte har haft det skydd man ska ha på en arbetsplats. Överhuvudtaget så är det ganska allvarliga incidenter.”
Redporter:
Men vad tänker du personligen när du hör om de här fallen?
Sture Tersaeus:
Ja, jag ska ju vara neutral i det här ärendet och titta på de fakta som är. Det är fakta som är avgörande. Om jag ska ha en personlig uppfattning så tycker jag att det är vedervärdigt, så här får det inte gå till man får inte utnyttja folk på det här sättet. Det är mycket duktiga människor de här mongolerna, de är oerhört arbetsamma, de kan, som jag sa tidigare, jobba sju dagar i veckan, tolv timmar om dagen. Och att då utnyttja dom på det här sättet, det är anmärkningsvärt.
Enkhee har också på egen hand besökt myndigheter för att berätta om Hung Fat och mongolernas situation, men han vet inte om dom har gjort någonting. Enkhee är inte säker på exakt var han har varit så vi kör runt och letar efter byggnader han känner igen.
Vi hamnar först på Arbetsmiljöverkets gamla adress.
Reporter:
Vad har du för minne när du var här?
Enkhee:
Ja vi var här, vi träffade en lång kille och en tjej en kvinna. med dom träffade på ett rum och dom ställde frågor, vad gör dom och deras adress. Och som skriver mina kontrolluppgifter,
Reporter:
Vad sa dom till er då, att dom skulle ringa?
Enkhee:
Ja.
Reporter:
Har de ringt?
Enkhee:
Nej.
Nästa dag åker vi direkt till Arbetsmiljöverkets nya lokaler. Enkhee berättar att dom ska ha fått en komplett redogörelse om det som skett på Hung Fat Trading, ommärkning av varor, arbetsskador, svarta pengar.
Reporter:
Hej. Enkhee här, han gjorde en anmälan en anmälan här för två år sen och vi skulle vilja veta hur det har gått.
Vi får ut flera dokument som har med Hung Fat att göra. Ett av dem är daterat den 5 mars 2015, det är strax efter att Enkhee fått sparken.
Reporter:
Kolla här. Här står det då: ”PM från oanmält besök av fyra mongoliska arbetstagare och en tolk den 5 mars 2015”. Det måste ju vara ni va?
Enkhee:
Ja.
Reporter:
Ja
Reporter:
AV fick besök av fyra som arbetar på Hung Fat Trade AB, två hade redan fått sparken pga sjukdom/olycksfall. De hade en tolk med sig. De arbetar som lagerarbetare på detta företag som sysslar med export och import av asiatiska livsmedel i Hisings Backa.
Enkhee:
Det var vi.
Reporter:
Det var ni va
Enkhee:
Ja.
Reporter:
Så står det ”en av dem berättade att en olycka hände för två år sedan, han ramlade ner från trucken, blev sparkad blev arbetslös.
Enkhee:
Det stämmer.
Reporter:
De ville inte att man skulle ringar ambulans om det händer nån olycka utan gå hem och ringa efter ambulans. Och så ser man här hon har till och med fyra utropstecken”
Reporter:
Inger Högstedt.
Enkhee:
Inger Högstedt. Jag kan träffa dem. Om han eller hon träffar dem.
Reporter:
Ja.
Inger Högstedt är inte inne på plats, men vi når henne på telefon. Vad har då hänt sedan de Enkhee och hans kollegor för två år sedan klev in på Arbetsmiljöverket?
Inger Högstedt, inspektör Arbetsmiljöverket:
”Det har inte hänt så mycket men det var sagt att det skulle var en gemensam insats med polis och dom som jobbar mot ekonomisk brottslighet” [...] ”och jag har varit i kontakt med dom som jobbar centralt i stan att vi skulle göra nånting men det har inte blivit nånting.”
Reporter:
Det har inte blivit nånting alltså?
Inger Högstedt:
Nej, nej inte så mycket tyvärr. Vi skulle avvakta och göra en större insats mot detta för det är svårt att gå in.
Inger Högstedt berättar att Arbetsmiljöverket väntade på en större insats, som skulle samordnas centralt, och i diariet hittar vi mycket riktigt ett dokument som visar att något stort var på gång.
Reporter:
Här står det Arbetsmiljöverket har alltså fått ett telefonsamtal med en som jobbar för Göteborgs stad mot organiserad brottslighet, och så står det så här ”detta är ett ökänt företag som nyligen haft en vitesförläggande i miljonklassen. Arbetsförmedlingen är intresserade av företaget och dom betalar ut pengar till bland annat nystartsjobb. Gränspolisen har varit på företaget. Migrationsverket besökte företaget. Skatteverket planerar att göra en insats mot företaget. Ekobrottsmyndigheten är intresserade av företaget. Det verkar i princip som att varenda myndighet har vart på det här företaget. Och det är här är alltså för två år sedan.
Enkhee:
Mmm. Precis efter att jag fick sparken.
I slutet på anteckningen står att ”Kontakter kommer att skapas mellan myndigheterna för att komma tillrätta med problematiken på detta företag.”
Jag ringer upp Helena Lans, som arbetade som planeringsledare på Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet i Göteborg, som är en kommunal instans. Idag har hon slutat. Men hon kommer ihåg Hung Fat.
Helena Lans före detta anställd på Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet:
Jag känner till namnet hur väl som helst, men jag har ingen aning alls hur lägger till med utredningar och sånt. jag inte alls hur det ligger till.
Reporter:
Nej, men det verkar ju inte som, ingenting har hänt med det här stället vad jag har förstått?
Lans:
Det är det har inte vet är vad myndigheterna gjort, hade vi själva haft det på kommunen, hade vi själva haft lokalerna, och så då hade vi kanske varit mer engagerade att följa upp det. Nu kan vi inte göra så mycket. Jag kan flagga för, det här ser inte bra ut, sen får då respektive myndighet ta tag i det.
Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet har inte gått vidare med Hung Fat och vi hittar heller inga tecken på någon större sammanverkande insats bland myndigheterna.
Polisen och Ekobrottsmyndigheten i Göteborg startade 2015 fyra separata utredningar som berör Hung Fat trading. Det gäller misstankar om Grovt bedrägeri, Arbetsmiljöbrott, Olaga hot och Skattebrott. Men idag är tre förundersökningar nedlagda. Brott har inte kunnat styrkas.
Den fjärde utredningen, misstanken om grovt bedrägeri, står helt still.
Magnus Lindegren, Chef bedrägerisektionen region väst
Ja vi får ju ett antal ärenden per år och vi måste ju göra våra prioriteringar och tyvärr så är detta ärendet inte ett utav av de som vi har prioriterat.
Reporter:
Hur kommer det sig
Magnus Lindegren:
Ja, vi får in 24 000 ärenden under 2016 så det innebär att vi har inte möjligheten att jobba med alla ärenden samtidigt.
Reporter:
Har du sett dom här filmer som ni har fått in.
Magnus Lindegren:
Nej
Reporter:
Jag har en med mig här, för samtalet skull du kan kolla på lite hur det ser ut här va. Det är ju dom anställa själva som har tagit dom här filmerna du kommer få se här, vad som sker inne på lagret då.
Magnus Lindegren:
Ja det är ju när man tvättar bort datumstämpel va
Reporter:
Mmm
Magnus Lindegren:
Ja detta styrker ju i så fall brott mot livsmedelslagen
Reporter:
Ja
Magnus Lindegren:
Och då måste vi titta på vad vi har för möjligheter att prioritera ett sådant ärende och med som antalet ärenden som vi får in tillsammans med prioriteringen som vi gör då landar det tyvärr i det att vi inte kan prioritera det.
Reporter:
När jag pratade med han som hade fått dom här filmerna, den utredaren som tog över förra sommaren, Jag frågade har du fått några filmer, ”Ja det ligger en hög här, jag har inte sett dom” Han har alltså inte ens sett filmerna. Är inte det märkligt?
Magnus Lindegren:
Nej, som jag säger. Vi gör en prioritering och där måste vi gå och titta på det, vi kan inte jobba med alla ärenden som kommer in till loss, det finns inte en möjlighet. I så fall hade vi varit tvungna att vara många fler medarbetare här.
Magnus Lindegren:
Det är klart att det sticker i hjärta på mig också. Hade jag haft möjligheten så hade jag utrett alla brott men det funkar inte. Vi måste jobba våra 40 timmar precis som ni måste också.
I slutet av mars månad meddelar åklagaren att Enkhee inte längre har rätt till ett målsägarbiträde, eftersom de två utredningar där han själv är målsägare är nedlagda. Och Hung Fat ser ut att ha överlevt fyra polisutredningar utan en enda skråma.
Sture Terseaus:
Ja, det känns ju ganska hopplöst för dom som har blivit utsatt för detta, och tron på rättsväsendet faller ju tyvärr där va. Och så får det inte vara. Jag vet att det är mycket duktigt folk på polisen, mycket duktigt folk inom rättsväsendet som kämpar. Men på något sätt är koordinationen inte okej här va.
Reporter:
Har du berättat det här för Enkhee?
Sture Terseaus:
Jag har berättar för Enkhee att det här är nedlagt nu. Tyvärr, har jag fått göra det. Och det känns ju väldigt hopplöst för honom. Det, det, det känns inte bra. Faktiskt.
Bakom koncernen där Hung Fat ingår står makarna Thanh Truong och Fung Chi Lau. Deras rörelse omsätter alltså över 170 miljoner kronor om året. Exakt hur mycket de tjänar på hanteringen av mat och personal är omöjligt att säga. Enligt våra källor betalar de flesta kunder kontant direkt till lastbilschaufförerna som sedan räcker över sedelbuntarna till ägarna.
Vi hör av oss ett flertal gånger till Hung Fat för att boka en intervju med men Thang Truong håller sig undan. Till slut bestämmer vi oss för att söka upp honom direkt på arbetsplatsen.
Thanh Truong, chef Hung Fat Trading:
Reporter:
Hej, Ola Sandstig heter jag och är från SVT
Vinkar bort kameran.
Thanh Truong:
Nej vi gör inte så
Reporter:
Du vi måste få ställa några frågor till dig angående det här. Vi har ju fått information om att ni systematiskt märker om varor och jag vill gärna ha svar på det.
Thanh Truong:
Jag säger till dem, som städar. Men dom, jag betalade förra två månaden till dom 300 000.
Reporter:
Har du sett den här filmen?
Thanh Truong:
Det är en mongoler, utpressar.
Det här är alltså när du märker om varor, när dina arbetare märker om varor, dom suddar ut datumstämplar.
Thanh Truong:
Har du sett vem om gör den.
Reporter:
Vi har pratat med sju eller åtta stycken som har arbetat här. Och det visar sig att ni folk som har arbetat svart, som har vistats här illegal, som varit papperslösa.
Thanh Truong:
Du är kopplad med dom som utpressar, varför Sverige bygga upp såna människor…
Reporter:
Men det är ju du som har anställt dom och sagt att dom ska märka om varor
Thanh Truong:
De utpressar mig. Behöver du titta på kvitton? Stäng av den, du får inte göra så, lämna i bilen. Varför är du kopplad med maffia?
Reporter:
Det är inte maffia
Thanh Truong:
Det är MAFFIA! Jag snart konkurs. Min butik ligger ner om två veckor.
Reporter:
Ta det lugnt, ta det lugnt.
Thanh Truong:
Jag förlorar många miljoner.
Thanh Truong upprepar gång på gång att han blivit utpressad och pratar om tidigare anställda som maffia. Han säger att han betalat ut flera hundra tusen kronor. Och det är sant, men vad vi ser är det summor som betalats efter förlikningar mellan företag och anställda, alltså efter legitima juridiska processer. Han nekar till att det förekommer ommärkning av varor.
Reporter:
Men stämmer inte det att du märker om varor systematiskt?
Thanh Truong:
NEJ! Det är bara utpressning.
Reporter:
Vi har ju film på det.
Thanh Truong:
Vi kan spela film
Van de:
Inte idag.
Reporter:
Men han pratar ju med mig.
Van de:
Inte nu.
Reporter:
Så här är det.
Thanh Truong:
Du kommer och hota mig. Jag försöker gömma mig.
Reporter:
Men Thanh jag sätter mig gärna ner med dig en dag, om du vill sitta ner och förklara detta med mig, med din advokat eller nånting så gör jag gärna det. För du är väldigt upprörd nu, jag hör inte riktigt vad du säger.
Thanh Truong:
Jag försöker gömma mig, därför. Vad ska jag göra du måste tänka på min situation.
Reporter:
Är det inte så att du har ett rum därinne där det här medlet står i en dunk.
Thanh Truong:
Jag vi kan titta med en gång nu.
Thanh Truong:
Snälla lägga den, inte luras med kameran.
Reporter:
Du vill visa mig men du vill ha kameran med.
Reporter:
För jag vet ju att ni har ett rum därinne som är låst där ni märker om varor.
Thanh Truong:
Du får titta med din ögon, men jag vill inte ha med kamera.
En av hans medhjälpare springer i förväg. Sedan följer jag med Thanh in i lagret. Ett tiotal personer arbetar mellan hyllorna som är fyllda med livsmedelskartonger från golv till tak. Vi går igenom hela lagret och viker sedan av in på en smal gång. Och där, i slutet av gången, visar han mig det gömda rummet. Det är ett kalt vitt rum, utan fönster med ett litet bord som står mot väggen. Jag frågar om dunken med thinnerlösningen, men han säger att det inte finns någon sådan dunk.
Reporter:
Men du det här medlet, det är det som ni har när ni märker om varor. Det kommer här inifrån. Det kommer här inifrån det här medlet. Det är det som ni har i dom här dunkarna. Den dunken som du förmodligen gömde.
Thanh Truong:
Lycka till, tjäna mer pengar…
Thanh Truong:
Hur mycket kosta det? Hur mycket vill ni betala? Ni vill ha pengar bara eller hur?
Reporter:
Vi? Vi vill inte ha pengar
Thanh Truong:
Du göra ditt jobb du tjäna mer pengar. Lycka till. Tjäna mer pengar. Hej då.
Reporter:
Du har mitt nummer, om du vill...okej.
Vi skickar Thanh Truong en lista med alla de anklagelser som vi tar upp i programmet. Han avböjer ytterligare intervjuer, men svarar att de varken märker om varor eller suddar bort datumstämplar med lösningsmedel. Matvaror som angripits av råttor eller insekter packas inte om.
Ingen har arbetat svart, inga papperslösa har använts och lägstalönen är 95 kronor timman.
Inte heller har arbetare skadats av lösningsmedel och inga kunder har blivit magsjuka. Thanh Truong skriver vidare att det bara inträffat en allvarligare arbetsplatsolycka sedan 2006 och han har inte uppmanat någon att inte ringa ambulans.
Flera av de mongoler vi träffat är idag inne i asylprocessen, någon har fått arbetstillstånd och andra fortsätter leva i det dolda samhället som papperslösa.
Enkhee själv är idag ett ärende hos Migrationsverket. Han vet inte om han får stanna eller om han blir utvisad.