Sara Hedling: Då har du din väska där
Viggo Hedling: Ja, jag har min väska där. Och här har jag mina skor.
Viggo Hedling: I början var det lite såhär småkonstigt att behöva vakna så tidigt och sticka till skolan direkt. Typ vakna där vid sex, och typ ha en halvtimme på mig att fixa mig och sedan behövde jag åka. Det var lite jobbigt. Men sedan vänjer man sig. Så...
Viggo Hedling är 11 år . Istället för att promenera en kort väg till den närmaste skolan varje morgon så får han skjuts till Angered Centrum, tar spårvagnen in mot centrala Göteborg och där väntar en promenad för att slutligen komma fram till den friskola som han och hans mamma har valt.
Viggo Hedling: Men jag har en kompis som inte lär sig så mycket på sin skola. Även om han går i samma klass, eller att han går i femman så lär vi på vår skola oss mer än vad han gör på sin skola.
Reporter: Vad tror du hade varit skillnaden för Viggo om han hade gått på den närmaste skolan jämfört med den han går på nu?
Sara Hedling: Ska jag vara riktigt ärlig vad den största skillnaden hade varit så tror jag att det är kvalitén på undervisningen på det som han hade fått till sig. Och det beror inte på det engagemang, den utbildning och kvalitén på de pedagogerna som är på Vättleskolan eller andra liknande skolor utan det handlar om förutsättningarna man har att faktiskt göra sitt jobb där. Och det tror jag spelar stor roll, vilken typ av resurser man har att röra sig med. Och till viss del hur man använder de då.
Ur Sveriges Radio Ekot 21 mars 2018
Programledare: Här är lunchekot. Föräldrars inkomst och utbildning allt viktigare för elevernas betyg. Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson.
Peter Fredriksson, generaldirektör Skolverket: Skillnaderna mellan olika elevgrupper ökar, skillnaden när man tittar på resultat mellan olika skolor ökar. Och att det vi kallar skolsegregationen... (tonar ut)
Segregationen i den svenska skolan ökar. För elever betyder det att deras hemförhållanden och familjens socioekonomiska situation betyder mer för elevernas resultat än tidigare.
Å det är inte bara Viggo och hans mamma Sara som valt bort den närmaste skolan. Runtom i Sverige gör många elever på samma sätt – de lämnar skolorna i utsatta stadsdelar för att studera någon annanstans.
Johannes Lunneblad är skolforskare vid Göteborgs universitet, och har studerat hur elever rör sig mellan olika skolor.
Johannes Lunneblad: Jo att framförallt är det skolor i socialt utsatta områden som elever väljer bort och de elever och familjer som väljer bort de här skolorna det är familjer som har utbildning, som har arbete. Och de som till stor del blir kvar, det finns undantag naturligtvis, är familjer som kanske är arbetslösa, går på socialbidrag, ekonomiskt bistånd, så det är en sådan utveckling vi ser med allt större skillnader. Man kan nästan prata om att det fria skolvalet handlar inte om att välja skola utan det handlar till stor del om att välja bort.
Cielo Lin Aramayo Velarde: Vi ska dansa en boliviansk dans som heter Caporales.
Cielo Lin Aramayo Velarde: Jag har tränat i två år och jag är bra men inte lika bra typ som tränaren. Det är väldigt svårt.
En av de stadsdelar vars skolor förlorar många av sina egna elever är Angered i Göteborg. Cielo Lin Aramayo Velarde bor här. Hon kom till Sverige från Bolivia för sju år sedan. Nu går hon på ett högstadium i Göteborgs centrum, och lägger varje dag två timmar på att resa fram och tillbaka till skolan.
Elevströmmar i Stockholms grundskolor.
Cielo Lin Aramayo Velarde: När jag kom till Sverige så började jag i Hammarkulleskolan och sen så bytte skolan namn till Nytorpsskolan. Sen var jag där i typ 4, 5, 6an och när jag skulle börja få betyg i 7an då tänkte jag att jag skulle byta skola till Centrum.
Reporter: Varför det?
Cielo Lin Aramayo Velarde: För att i min gamla skola så var det lite stökigt och jag kände inte att resten av eleverna hade samma mål som jag hade. De ville inte plugga så mycket och det var stökigt. Lärarna fick säga till hela tiden och så. Lärarna var jättebra fast de kunde inte göra något i den klassen för all tid gick åt att säga till dem.
Reporter: Vad tänkte du när Cielo sa att hon ville studera i centrum?
Emma Velarde Poma: Vad känner jag om? Jag håller med henne, jag sa okej Cielo om du bestämmer det går bra. Och nu hon pluggar lite mer och ja, duktig.
Reporter: Men var du orolig när hon sa att hon ville?
Emma Velarde Poma: Jo lite för jag ser för resebiljetter eller, ibland finns inte spårvagnen i tid och faktiskt det var också lärare i stan där invandrare det är inte helt svenska, vi tänkte i stan kanske alla lärare är svenska lärare men det är inte så.
Reporter: Varför var det viktigt?
Emma Velarde Poma: Svenska lärare? Första för språket, för jag hade när jag studerade Sfi min lärare kunde inte förklara bra ord, så det tog mycket lång tid att lära mig svenska. Sen jag jobbade på alla svenska människor och de pratade och jag kunde lära mig lite mer och bättre.
Reporter: Men tror du inte att det finns elever som är kvar på din gamla skola som också vill ha bra betyg och sådär?
Cielo Lin Aramayo Velarde: Ja det fanns det, det fanns typ fem. Alltså fem av 25, så det var inte så många.
Reporter: I din klass då?
Cielo Lin Aramayo Velarde: Ja och vår gamla lärare rekommenderade oss att byta skola, för han hade jobbat i en skola som var nära centralstationen och då sa han att den här skolan kan passa dig och den här skolan kan passa dig så alla fem bytte skola. Vi har fortfarande kontakt, en går i Partille och en går i Kärralundsskolan och ja...
Det var den här skolan som Cielo valde bort. Efter tre år i mellanstadiet på Nytorpsskolan i Angered så förväntas eleverna ta dom få stegen över skolgården till högstadiets skolbyggnad . Men just här förlorar skolan elever – som istället väljer att fortsätta sina studier någon annanstans.
Förra läsåret saknade nästan 40 procent av eleverna som gick ut nionde klass här behörighet till gymnasiet. Å det här ställer höga krav på lärarna – berättar läraren Özlem Khoury.
Özlem Khoury: Det finns några elever i varje klass som gör det till en utmaning att få till undervisningen. Så är det ju. Det fanns för åtta år sedan, det fanns för tretton år sedan och som samhället utvecklats nu så tycker jag det också det blivit mer och mer. Det har blivit fler och fler diagnoser, tycker jag som lärare, och man ska ha insyn och inblick och verkligen veta hur man ska hjälpa eleverna för att de inte ska hamna i bråk, för att de inte ska mobba. Det kräver mycket mer av mig som lärare idag än det kanske gjorde för några år sedan.
Vi träffar elever, lärare och rektor på Nytorpsskolan. Alla vill att skolan ska bli bättre och att man ska vara stolt över att ha gått just här. Men skolan har haft ett dåligt rykte om stök och oordning.
Reporter: Vad är skolans rykte idag?
Doa Salman: Att det är dåligt här. Men det är faktiskt inte det. Jag tycker att...
Rahma Adde: Alltså typ såhär att alla som går i den här skolan och blir äldre, ”de blir kriminella”. Typ så.
Reporter: Tror folk det, på riktigt?
Rahma Adde: Ja
Reporter: När hände det här senast, att någon frågade er eller reagerade på det här sättet?
Rahma Adde: I förrgår (skrattar).
Reporter: Är det sant?
Rahma Adde: Ja (skrattar) Alltså, när man säger att man går på Nytorp så säger de ”Nej, nej, nej. Ey, du måste sluta där”.
Reporter: Vad tänker ni då när någon frågar er vilken skola ni går i? Vad hinner ni tänka då i huvudet?
Doa Salman: Jag tänker såhär alltså...
Rahma Adde: Om man säger typ såhär ”Jag går i Nytorp”, man fattar då att de kommer säga att det är stökigt. Man fattar direkt.
Doa Salman: Ja.
Eleverna gör viktiga poänger – sett till forskningen. Ett av skälen till att barn lämnar skolor som Nytorpsskolan är bland annat just skolans rykte – oavsett om det stämmer eller inte.
Elsemarie Hallqvist: Hamnar en skola i en negativ spiral, då går det snabbt utför. Skolan står för framtidstro och hopp och när förtroendet skevar, ja då väljer man andra.
Rektorn Elsemarie Hallqvist har bara haft det här jobbet i några månader. Hon beskriver en sliten skola, som haft problem med hög personal- och rektorsomsättning, och med stök och oordning.
Elsemarie Hallqvist: Det blir att en skola får ett osäkert, instabilt rykte. Och har man då haft barn som gått här förut, och det varit stökigt och oroligt, då tar det faktiskt ganska lång tid innan man törs lita på en förändring.
Reporter: Vad leder den här spiralen till?
Elsemarie Hallqvist: Det leder ju till att vi får skolor som verkligen går ner på sparlåga, för om vi då dessutom lägger till att skolledningen också väljer att sluta vid flera tillfällen. Då får vi sådana skolor, som... Ja, skolor som inte är önskvärda. För de som kan välja bort dem väljer bort dem.
Reporter: Cielo berättar att hon helt enkelt inte vågade chansa och gå kvar på skolan. Hon var rädd att allt stök skulle leda till att hon fick en sämre utbildning. Hur kan det vara så?
Elsemarie Hallqvist: Så får det inte vara. Och jag kan säga att om jag varit här då, rektor, när Cielo hade gått här och hon uttalat det här för mig, då hade jag satt mig ner med henne, med hennes klasskamrater, med föräldrar och frågat: Vad kan vi göra? För självklart ska du känna dig trygg när du går till skolan.
Forskning visar att de som väljer att lämna skolor som Nytorpsskolan framförallt är de resursstarka eleverna. Det är elever som ofta är mer studiemotiverade, har högre betyg, och har föräldrar med hög utbildningsnivå. Kvar blir eleverna med sämre förutsättningar att lyckas.
Reporter: Men alla har ju möjlighet att välja så att säga, så varför ser det ut såhär?
Johannes Lunneblad: För att man kanske inte har kunskapen om svenska skolsystemet. Man kanske inte vet hur man gör när man väljer, man kanske inte känner till så många andra skolor naturligtvis. Eller man har inte kunskap om vilka skolor som är bra eller dåliga. För till stor del verkar det här också spridas, alltså rykten i sociala nätverk, det där är en bra skola den ska man välja, den är dålig och sådär. Och för många människor så kan det vara svårt att navigera på skolmarknaden.
Reporter: Och det blir då extra tydligt då i utsatta områden?
Johannes Lunneblad: Ja, om man ser det så, så är det framförallt där ju som man ser ett stort tapp. Om man pratar med rektorer i en utsatta områden så menar de att man kanske tappar en tredjedel av de elever man skulle haft på skolan egentligen.
Reporter: En tredjedel av eleverna?
Johannes Lunneblad: En tredjedel av eleverna pratar en del om att när de ska börja högstadiet så kanske en tredjedel av eleverna har valt bort den högstadieskolan.
Reporter: Det låter ganska mycket?
Johannes Lunneblad: Ja det är väldigt stort jämfört med om man tänker på rikssnitt och generellt så är det ju stora siffror. Naturligtvis blir det svårt för kommunen då som ändå ska betala lokalkostnader, kostnader för lärare.
Politikerna har sett de här problemen och har under många år satsat extra pengar på eleverna och undervisningen i de utsatta områdena.
Men i många kommuner förutsätter de här satsningarna att eleverna är lojala och väljer den närmaste skolan i den egna stadsdelen. Gör dom inte det, så kan pengarna hamna i helt fel fickor.
I Göteborg har varje elev minst cirka 80 000 kronor om året i elevpeng. Pengen följer med eleven oavsett vilken skola hen går på. Elever som bor i de utsatta stadsdelarna får mer. I Angered handlar det om 15 000 ytterligare – totalt omkring 95 000 kronor per elev och år. På det sättet så ska skolorna där få de extraresurser som krävs för att göra utbildningen mer likvärdig, och jämförbar med andra stadsdelar i kommunen.
Men när många resursstarka elever väljer bort den närmaste skolan – och istället väljer att pendla in till välfungerande skolor i exempelvis centrala Göteborg, så får det ekonomiska konsekvenser.
De tar nämligen med sig sin höga skolpeng från hemområdet in till stan och till skolan där. Pengar som egentligen var avsedda för att stärka de utsatta skolorna.
I Angered förlorar skolorna under bara ett år 36 miljoner kronor på det här sättet. Skolkommunalrådet i Göteborg säger att pengarna som på det här sättet strömmar bort från de utsatta skolorna bidrar till skolsegregationen.
Karin Pleijel: Vår skolpeng – som har gått med de här eleverna från utsatta miljöer – det är en väldigt hög skolpeng, så plockar du elever från utsatta miljöer – med högutbildade föräldrar till exempel – som har du fått väldigt mycket i förhållande till vad en annan skola i stan med högutbildade föräldrar får. Så det har liksom, det är en mekanism som vi nu åtgärdar med en ny fördelning, en omfördelning av pengar i staden.
Skolpengen i Göteborg håller på att förändras för att undvika det här problemet. Och så har redan också skett på andra ställen i Sverige.
I Göteborg ska man framöver också fokusera mindre på att mäta olika resultat i skolorna – och mer på kvalité i själva undervisningen.
Karin Pleijel: Man kan säga att det här rankingtänket som vi har haft har gjort att man har pratat om dåliga skolor för att man har dåliga resultat och det händer väldigt mycket som inte syns i det. Så det är viktigt att förstå. Och vi har ju haft en omvänd karriär för lärare där man kanske när man är som mest erfaren och har mycket med sig att kunna ge då har man gått till skolor med mindre utmaningar fast man kanske skulle behövas bäst på skolor med stora utmaningar. Och det tror jag har sin botten i det här att man har fixerat sig vid rankninglistor och liknande mätvärden.
Reporter: Men hur blir skolor som har problem bättre bara för att man slutar prata om att de har problem?
Karin Pleijel: Nej de måste bli bättre på riktigt.
Elsemarie Hallqvist: Det här är mitt livs utmaning och jag har ju drömt om faktiskt att få ta en skola som är utsatt på många olika sätt. Och det har att göra med att för mig är det här med skolans kompensatoriska uppdrag så viktigt.
Johannes Lunneblad: I Sverige är idealet på något sätt inom svenska skolan att det ska inte ha någon betydelse vilka dina föräldrar är du ska ändå ha samma förutsättningar.
Reporter: Men är det så i dag?
Johannes Lunneblad: Nej så är det inte i dag och så har det ju aldrig varit heller. Den svenska skolan har ju aldrig helt fullt lyckats kompensera för elevers sociala bakgrund. Det har alltid funnits skillnader. Men skillnaderna är större i dag än vad de har varit tidigare.
Cielo Lin Aramayo Velarde: Ibland tänker jag om jag skulle ha stannat, jag tror det skulle ha påverkat andra i min klass att göra det rätta och det känns lite dåligt att jag lämnade dem.
Sara Hedling: Principiellt skulle jag aldrig ha gjort så som jag har gjort för jag är en av de som hjälper till att gröpa ur skolan. Gröpa ur resurserna till det kommunala. Det här var någonting som jag brottades ganska mycket med när vi valde till vårt äldsta barn. Ska vi lämna det kommunala och gå mot en friskola? Allt i mig skriker nej för jag tror på den kommunala modellen, men det är mitt barn det gäller, det är mitt barns framtid det gäller.