I hela sitt vuxna liv har Marika Sellgren levt med psykiatriska diagnoser. I socialtjänstens utredningar, som Uppdrag granskning tagit del av, står det om psykoser som kommer i skov – om ångest och depression.
1988 vräktes hon för första gången från sin dåvarande lägenhet, 2003 skedde det igen. Därefter följde åtta års hemlöshet på Stockholms gator.
– Jag var djupt deprimerad och hade stark panikångest. Jag var så rädd så jag gjorde på mig, var som helst på stan kunde det hända. Och att socialtjänsten inte hjälper till när man är en sådan kris, när man ber om hjälp. Det slutade med att jag slutade betala hyrorna eftersom jag inte var i lägenheten längre, jag gick bara omkring som en alien, berättar Marika.
Konflikter i det nya boendet
Uppdrag granskning börjar filma Marikas liv 2015, då har hon fått en lägenhet genom socialtjänsten. Men lyckan blir kortvarig. Hon berättar att hon har ångest och mardrömmar från åren i hemlöshet.
Snart uppstår konflikter med andra i huset. Klagomål om skrik och bråk i Marikas lägenhet leder till hot om uppsägning. Hon döms till slut för att ha hotat en av grannarna. Enligt ett läkarintyg kan Marika, på grund av sin psykiska sjukdom, inte förändra sitt beteende och påverka det som händer.
Marika har haft hjälp av boendestöd, en person från kommunen som hjälper till med saker man kan behöva stöd i om man är psykiskt sjuk men inte omfattas av hemtjänstens uppdrag. När hon mår som sämst avslutar socialtjänsten stödet – enligt Marika får hon höra att hon är ett arbetsmiljöproblem. Hon blir arg och hotar en tjänsteman, och polisanmäls av Socialförvaltningen.
I februari 2019 knackar Kronofogden och polisen på dörren, vräkningen är ett faktum.
– Jag trodde att jag skulle få bo här i lugn och ro i resten av mitt liv, efter att ha levt som ett jagat djur. Det blev inte så, säger Marika när hon lämnat lägenheten för sista gången.
“Då är väl vi ansvariga”
Marikas situation är inte unik. 2017 befann sig totalt 5 900 personer i akut hemlöshet i Sverige, enligt Socialstyrelsen. Bland dem var en fjärdedel i behov av vård till följd av psykisk ohälsa. En studie från Stockholms universitet visar också att personer som vårdats på en psykiatrisk avdelning är överrepresenterade bland dem som vräks från sina hem.
Lars Erdner är Marikas psykolog. Han är i dag pensionerad men har fortsatt att hjälpa henne, bland annat med att få den lägenhet som hon nu tvingats lämna.
Han är kritisk till att Marika enbart erbjöds ett eget hem, inte ett stödboende, men att insatserna hon behövde för att klara av det saknades.
– Marika har sina problem och svårigheter, men om vi försätter henne i sådana situationer som hon inte klarar av så är väl vi delaktiga i det? Då är vi ansvariga för att hitta ett annat boende innan det går så långt att hon blir utkastad därifrån.
Vill inte kommentera Marikas fall
Marikas mående förvärrades efter att hon blev avstängd från den psykiatriska mottagning där hon fått hjälp under flera år genom bland andra Lars Erdner. I socialtjänstens utredning står det att man försökt få psykiatrin att ta ny kontakt med Marika – men psykiatrin menar att hon själv ska söka vård på en annan mottagning.
– Hon har hamnat i ett glapp mellan vårdgivare, det är precis sådant som är livsfarligt för patienter. Min erfarenhet är att det ofta är just detta som leder till att patienter ”tappas bort” och driver iväg, säger Tom Palmstierna, docent vid Karolinska institutet och chefsläkare på Rättspsykiatriska öppenvården i Stockholm.
– Tar man inte hand om de här människorna, då försvinner de iväg och dör.
I en kommentar till Uppdrag granskning skriver Stockholms psykiatri att man inte vill kommentera det enskilda fallet.
“Jag vill inte bli dumpad någonstans”
För att undvika att hon blir hemlös för tredje gången får Marika hjälp från ideella krafter för att ansöka om ett stödboende innan vräkningen. Men socialtjänsten avslår hennes ansökan med hänvisning till att Marikas hjälpbehov inte är tillräckligt stort.
– Jag håller med om att det låter konstigt, och socialtjänsten måste hitta olika sätt att ta sig in i ärenden och hjälpa personer. Socialtjänsten har ju aldrig som målsättning att stänga ute folk från vår hjälp, säger Mats Fors, enhetschef på Södermalms stadsdelsförvaltning.
Efter vräkningen får Marika istället plats på ett drogtolerant härbärge utanför Stockholm. Förutom andra personer med psykiatriska diagnoser delar hon boendet med aktiva missbrukare – trots att Marika själv inte har något missbruk.
– Jag vill inte bli dumpad någonstans och bli bortglömd, säger hon innan hon åker iväg från lägenheten mot härbärget.
SKL: Risken stor att man inte passar in
Ing-Marie Wieselgren är psykiatrisamordnare vid Sveriges kommuner och landsting, SKL. Hon menar att en bostad är en förutsättning för att psykiatrin ska kunna hjälpa en person som Marika, som lider av psykisk ohälsa.
– Om du har gott om pengar kan du välja, då kan du köpa dig en boendeform som passar dig. Men om du tillhör de utsatta så får du ta det som erbjuds, vare sig det passar dig eller inte. Är du sjuk är risken stor att du inte passar in, du kanske stör andra, så att du åker ut.
Men hur ser du på SKL:s ansvar för just detta?
– SKL kan lyfta till kommuner och regioner att det inte är besparing att göra så här, för det gör att personer återinsjuknar. Det är en investering att göra allt man kan för bra boende och bra vardag. Då minskar samhällskostnaderna totalt.
Efter att Uppdrag granskning intervjuat socialtjänsten om Marikas ärende har hon fått flytta till ett korttidsboende i centrala Stockholm. I framtiden kan hon ansöka om en ny försökslägenhet.