Oroligheterna som pågick i cirka två veckor började i Husby kvällen den 19 maj, men spred sig sedan till flera städer i Sverige. Totalt brann 350 bilar, flera skolor och ett par centrumanläggningar. Polisen arbetade för att skydda brandmän mot bland annat stenkastning och smällare. Men myndigheten har också fått kritik för att de fokuserade för mycket på att lagföra, och för lite på dialog.

– Vi utförde vårt arbete i första hand bra. Det första dygnet och det andra dygnet var det i första hand lokala poliser som ansvarade för att bringa ordning på det här med en ganska defensiv taktik. Det är väldigt svårt med dialog när vi möter 40 maskerade unga män som kastar sten på oss, säger Mats Löfving.

Poliskommissarie Johnny Lindh satt under upploppen i Västerortspolisens lokala stab med ansvar för samordning av det som kallas ”de goda krafterna”, som exempelvis nattvandrare, medborgarvärdar, eller representanter för kyrka eller moské.

– Det var väl inte så lyckat fokus, man skulle kunnat jobba lite bredare, säger Johnny Lindh om att polisens centralt valde att fokusera på att lagföra.

Varför samverkade inte polisen mer med andra goda krafterna från början?

– I huvudsak ska man säga att de allra flesta som bor i de här områdena de tyckte det här var besvärligt, det fläckade ner områdets rykte. De gillade inte det här utan det var i huvudsak unga människor, ganska vilsna människor som stod för det här – men det var många i huvudsak som inte gillade det här som hände, svarar Mats Löfving.

Polisen lägger en del av ansvaret för upploppen på organisationen Megafonen. De uttryckte i början förståelse för upploppen, som de menar utlöstes av dödsskjutningen av en 68-årig man under en polisinsats men har tillbakavisat påståenden om att de deltagit eller drivit på kravallerna. Och de har kritiserat polisen för att ha använt uttryck som ”luffare”, ”råttor” och ”negrer” om ungdomarna i Husby.

­– Det kan mycket väl ha hänt, vid något tillfälle. Absolut. Det är otroligt olyckligt om det är så, men jag kan inte peka på något konkret exempel, tyvärr. Och har det hänt är jag bara glad och tacksam om det kommer fram så man kan reda ut det i så fall, säger Niclas Andersson chef närpolisen Västerort.

– Inledningsvis så försökte vi få kontakt med Megafonen och just föra en dialog med dem och samarbeta med den rörelsen. Det var inte de intresserade av. De kallade polisen mördare, säger Mats Löfving.

Det finns bilder på att poliser hotar en man med polishundar och även så hör vi en man ringa larmcentralen och säger att polis med hundar slår med batong på ungdomarna, vad säger du om det?

– När vi tittar på om det finns någon objektiv sanning i det här då kommer vi fram till att det finns två anmälningar mot polisen under hela den här perioden varav en av dem har vi gjort själva, säger Mats Löfving.