Den 14 november 2015 vaknar Paris upp som en stad i krig. 130 personer är döda och över 300 skadade. Några timmar tidigare är det vanlig fredagskväll för 23-åriga Vera Grass från Sverige.
– Jag kände mig glad just den dagen för det var mitt i tentaperioder och jag hade avsatt tid med mina vänner då vi skulle gå på restaurang och det var några timmar mitt i det där tentamörkret som man kunde vara med sina vänner och ta det lugnt.
Vera och hennes kompisar ses på restaurang Le Petit Cambodge i centrala Paris. Klockan är strax efter nio på kvällen. Samtidigt har tio män från IS lämnat sina gömställen utanför stan. De delar upp sig i tre team. Ett ska attackera Stade de france där landslaget spelar fotboll, det andra har konsertlokalen Bataclan som mål. Det tredje kör mot restaurangen där Vera sitter.
Vera mötte mördarens blick
– Det första som händer är att jag hör skott. Det låter som smatter. Fyrverkerier. Min reaktion är att kasta mig in på restaurangen. Och sen blir det tyst ett tag och då tittar jag upp och då ser jag en man som står på andra sidan om fönstret. Och sen möts våra blickar. Och sen skjuter han mig.
Samtidigt som terroristen skjuter mot Vera pågår en konsert en bit bort i samma område. Det är det amerikanska bandet Eagles of Death Metal som spelar på Bataclan. Julien Pearce, 28, står längst framme vid scenen.
– Jag kommer ihåg sången då terroristerna började skjuta. Namnet på sången är “Kiss the devil”.
Snart står en av männen från IS precis framför Julien.
– Alla låg på golvet och försökte söka skydd, spela döda. Och han gick bland oss och sparkade på kropparna för att se om någon reagerade. Om någon gjorde var det en kula i huvudet.
Dödade en gravid kvinna
– Han dödade vem som helst. Skrikande människor, skadade människor. Han dödade till och med en gravid kvinna som skrek ”jag är gravid”. Och han dödade henne.
På restaurang Le Petit Cambogde får Vera Grass vård av ambulanspersonal. Hon har träffats av två kulor i axeln och blöder kraftigt. Hon klarar sig. Men hennes bästa kompis som också var från Sverige avlider direkt utanför restaurangen.
– Det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Det handlade om att man ville att alla som man var med skulle överleva. Och när inte alla gjorda det, det var svårt att förstå.
”Paris har förändrats efter dåden”
Julien Pearce överlevde attentaten på Bataclan. Men ett år senare ser han hur Paris har förändrats.
– Vi känner rädslan. På gatorna, i tunnnelbanan. Jag tror att människor är mycket mer aggressiva i vissa avseenden. De är misstänksamma. På sätt och vis vann de tre beväpnade männen som jag hade framför mig inne på Bataclan. För detta är precis vad de ville.
Vera Grass känner sig inte rädd för att vara i Paris. Men ibland tänker hon på sekunderna innan hon blev skjuten.
– Det faktum att han inte sköt rakt på mig när han hade möjligheten att skjuta mig så jag dog direkt. Att blickarna möttes kan ju leda till någonting. Alltså att många människor som ändå är tränade att döda andra, att det ändå är onaturligt för en människa att döda en annan. Men det kan vara önsketänkande från min sida också.