— Polisen gör sitt jobb. De griper dem, sen släpps de igen. Efter 45 minuter är de tillbaka efter att de blivit förhörda, säger Mona Jokhaji.
Hon är trygghetsvärd i Jakobsberg, i Järfälla kommun utanför Stockholm. Mona Jokhaji har själv sett hur killar som bara är 13 år sålt narkotika i centrum.
Och de är inte rädda för att åka fast, förklarar hon.
— Nej, för de vet att det händer inget.
“Vi skjutsar kanske hem dem”
Polisen i Järfälla bekräftar bilden av att unga lagöverträdare, under 18 år, vanligen släpps efter förhör.
— Då griper vi inte dem utan då identifierar vi dem, tar kontakt med deras vårdnadshavare, informerar socialtjänsten om vad som har hänt och sen får de gå hem. Vi skjutsar kanske hem dem till föräldrarna, eller föräldrarna får komma och hämta dem. Det är det som händer, säger Tobias Becker, förundersökningsledare hos Järfällapolisen.
Vilka brott kan det handla om?
— Vanligt ungdomsbrott, det är personrån, misshandel, olaga hot, säger Tobias Becker.
Försvårar kontrollen
Omkring en femtedel av de 15- till 17-åringar som begår brott återfaller i brottslighet inom ett år, enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ.
Upp till 18 års ålder krävs det synnerliga skäl för att anhålla eller häkta. Det handlar om väldigt grova brott, till exempel grovt rån. Personer under 18 år som säljer narkotika eller begår brott som personrån blir sällan frihetsberövade.
De släpps efter förhör, och blir socialtjänstens ansvar.
Samtidigt är poliser som Uppdrag granskning talat med kritiska till att socialtjänsten många gånger inte lämnar information om vilka åtgärder de vidtar, exempelvis om ungdomen är tvångsplacerad för vård i hemmet eller på någon institution. Det försvårar kontrollen, menar de.
“Ingen återkoppling i 99 fall av 100”
I fallet ”Hassan”, lsom Uppdrag granskning berättat om, har polisen lämnat ett flertal orosanmälningar till socialtjänsten utan att få information tillbaka, enligt förundersökningsledaren Tobias Becker.
I en av orosanmälningarna uttrycker polisen ”mycket stor oro” i samband med att ha gripit den då 14-åriga Hassan efter biljakt i över 200 kilometer i timmen. Polisen skriver till socialtjänsten att han ”behöver mycket stöd för att inte fortsätta sin kriminella bana. Ett stöd som han tycks sakna ifrån både samhälle och vårdnadshavare”.
Och vad händer när det här kommer till socialtjänsten?
— Ja, vi vet ju inte så mycket. Vi får ingen återkoppling från socialtjänsten gällande sådana saker, säger Tobias Becker.
I fallet med “Hassan” visste de, enligt Tobias Becker, inte var han var placerad någonstans eftersom socialtjänsten hänvisade till sekretess.
– Vi får ju ingen återkoppling i 99 fall av 100.
“Vårt uppdrag handlar om att stötta”
Men om en ungdom är misstänkt för brott med ett straffvärde på minst ett års fängelse så är det tillåtet för socialtjänsten att bryta sekretessen. De förutsättningarna fanns till exempel i Hassans fall.
Socialtjänsten hänvisar till sekretess, och att det inte är deras uppgift att kontrollera ungdomarna.
— Vi arbetar med att ge stöd och vård och stötta. Det repressiva och kontrollerande står polisen för, säger Martin Lirén, avdelningschef socialtjänst och fritid i Bromma.
Det blir ju ett problem här när polisen inte vet var ungdomen är placerad någonstans, de vet ju inte om det är LVU i hemmet eller om det är någon institution, de vet inte när det upphör och när det börjar. Hur bemöter du det?
— Med att vårt uppdrag handlar om att stötta dem.