Hur fick du idén till reportaget?

Vi hade under flera års tid fått mängder med mail från en småföretagare i Knivsta som verkade vara i en allvarlig konflikt med sin kommun. Vi svarade på något mail och blev överösta med dokument och handlingar som företagaren menade bevisade att han hade rätt. Som journalist vet man att det väldigt ofta är så att så kallade rättshaverister någonstans bakåt i tiden faktiskt har rätt och vi beslutade oss för att gå till botten med historien och försöka reda ut och se om det alls går för en enskild medborgare att få rätt mot en mäktig kommun.

Hur arbetade du – vilka arbetsmetoder använde du?

Konflikten hade pågått under så många år att det var omöjligt att greppa vad som hänt när och i vilken ordning. Därför började vi med att skapa en tidslinje där vi skrev in alla turer och skeenden i datumordning. Allt från livsmedelsinspektioner till överklaganden, telefoninspelningar, domslut och tidningsinsändare.

När vi sedan var säkra på att det fanns dokumentation som styrkte flera anmärkningsvärda påståenden från småföretagaren försäkrade vi oss på olika sätt i den mån det gick, om att han eller hans familj inte skulle ta ytterligare skada av en eventuell publicering i Uppdrag granskning.

Därefter begärde vi ut alla de offentliga handlingar som var relevanta, gjorde en inspelningsresa för intervjuer och ytterligare dokumentation. Efter att ha gått igenom det materialet bokade vi in relevanta ansvarsintervjuer och gjorde en sista inspelningsresa.

Vilka typer av källor använde du?

Vi använde oss av pressarkiv och webbsearch för att hitta framför allt insändare i lokalpressen. Offentliga handlingar från kommunen och länsstyrelsen. Original-ljudinspelningar från ett stort antal möten och telefonsamtal. Muntliga källor, bland annat använde vi två dagar för att höra hur knivstabor på stan såg på konflikten.

Stötte du på några problem? I så fall vilka?

Ett av våra största problem var ju att småföretagaren efter många års konflikt, mer eller mindre blivit en rättshaverist och också agerade som en sådan. Det fanns många teorier om olika händelser som vi var tvungna att undersöka noggrant innan vi kunde bedöma relevans. Vårt sändningsdatum låg ganska långt fram och det var viktigt att information vi hade, inte vidarebefordrades till höger och vänster utan möjlighet för oss att kontrollera situationen.

Det visade sig också att kommunen anlitat en PR-konsult inför våra ansvarsintervjuer. Bland annat med råd som ”svara inte direkt på frågan”, använd ”stoppreplik” och att vissa frågor ”oftast är en bluff”. Möjligheten att det ska bli en bra intervju minskar naturligtvis drastiskt – detta gäller den som intervjuar men enligt min erfarenhet, framförallt den som blir intervjuad och försöker lyda dessa råd.  

Vilka deltog i arbetet?

Sophia Djiobaridis, reporter

Valeria Helander, researcher

Martin Brundin, redigerare

Ola Christoffersson, Torkel Wennman, fotograf

Sirnir Einarsson, grafiker

Hur lång tid tog arbetet?

Knappt tre månader