Hur fick ni idén till reportaget?

Eftersom vi jobbar på SVT i Sundsvall har vi bevakat och följt debatten om den makedonske chauffören som greps av polis för ett år sedan. När vi sedan upptäckte att den efterlängtade klampningslagen knappt använts av polisen sedan den trädde i kraft i våras  förstod vi att det fanns en koppling till trafikpolisen och deras resurser.

Hur arbetade ni – vilka arbetsmetoder använde ni?

Det klassiska tillvägagångssättet att ställa frågor och lyssna på svaren. Vi har pratat med poliser runt om i landet. Vi har rest runt och ställt frågor till olika människor inom transportbranschen och utifrån detta grävt ner oss i mestadels offentliga källor. Vi har också haft tillgång till en del ännu inte publicerat källmaterial.

Vilka typer av källor använde ni?

En viktig källa var polisens egen utredning av trafikpolisen som kom i september i år, men sedan upptäckte vi att det fanns andra inom polisens organisation som gjort egna utredningar med andra slutsatser än polisens officiella. Vi har också haft tillgång till statistik från Transportstyrelsen och forskning.

När det sedan gäller den makedonske chauffören och hans fortsatta brottslighet kom vi det på spåret via rättegången i hovrätten. Sedan begärde vi helt enkelt ut hans brottsregisterutdrag och därefter de enskilda böterna som gav svaret; när, var och hur.

Vi hade även kontakt med journalisten Heidi Bodensjö på Tidningen Proffs. Det var hon som först skrev om makedoniern och tidningens medarbetare har lång erfarenhet av transportbranschen. Erfarenheter som de gärna delar med sig av.

Stötte ni på några problem? I så fall vilka?

Vi hade ambitionen att gräva djupare i olycksstatistiken när det gäller tunga fordon men där visade det sig finnas statistiska brister i materialet.

Vilka deltog i arbetet?

Håkan Alamaa och Rolf Lunneborg var reportrar. Fotografer var Noko Zaire, Peter Fredlund, Jörgen Bodesand och Douglas Askelöf. Redigerare var Torkel Wennman. Nadja Yllner var redaktör.

Hur lång tid tog arbetet?

Cirka fyra veckor.