Hur fick ni idén till reportaget?

Vi har fått in tips om Örnsköldsviks kommun under flera år. Många av tipsen har rört Sekab-affären och tittarna har uttryckt sin upprördhet både över att det aldrig tar slut och över att de har känt att makthavarna inte har tagit sitt ansvar utan försökt sopa hela affären under mattan.

Det finns mycket skrivet i lokalpressen, men ingen hade riktigt gått till botten med historien och utrett hur det kunde komma sig att så många miljoner försvann.

Hur arbetade ni?

Eftersom det var en mycket stor granskning, med många turer under lång tid började vi med att ta fram det som skrivits tidigare samt relevanta offentliga dokument och sammanställa allt i en tidslinje. Varje lån, varje styrelsebeslut, varje aktieägartillskott och så vidare.

Därefter lade vi mycket tid på att reda ut hur den komplicerade bolagsstrukturen i de olika företagen såg ut. Flera av bolagen ändrade namn och säte över tid, andra knoppades av eller slutade ha verksamhet. Vi hade stor hjälp från en expert på Göteborgs Universitet och vi tog också hjälp av det Tanzaniska bolagsverket.  

När vi väl hade en bra bild över händelseförloppet gjorde vi en intervjuresa till Örnsköldsvik, därefter bokade vi en intervju med nuvarande ägaren till Tanzaniabolaget och reste ner till Tanzania för att träffa honom samt för att med egna ögon se vad de kommunala pengarna använts till och för att se vad som fanns kvar från Sekab-tiden. Vi intervjuade också arbetare på sockerrörsplantagen samt några från ursprungsbefolkningen som tvingas flytta på grund sav den svenska sockerrörsodlingen.

Väl hemma i Sverige begärde vi att få ta del av alla kostnadsunderlag för samtliga utlandsinvesteringar som Sekab gjort under 2007-2009. En stor del av dessa underlag skickades med post och inte elektroniskt. Det innebar att vi tvingades hantera lådvis med dokument manuellt. Därefter gjordes ytterligare en intervjuresa till Örnsköldsvik.  

Vilka typer av källor använde ni?

Vi använde oss av pressarkiv och webbsearch för att hitta det som tidigare var skrivet. Vi begärde ut offentliga dokument från Örnsköldsviks kommun och från Sekab och EcoEnergy. Årsredovisningar, ansökningar till SIDA och andra brev till tanzaniska myndigheter, och sökningar i utländska bolagsregister. Vi använde oss också av initierade muntliga källor samt lade några dagar på att ställa frågor till kommuninvånare på stan för att få deras bild av historien.

Stötte ni på några problem?

Vi hade väldigt stort och omfångsrikt material att gå igenom, som dessutom sträckte sig över lång tid. Det tog lång tid och var omständligt att sammanställa. En annan svårighet var att bolagsstrukturen som framför allt Sekab hade byggt upp var väldigt komplicerad, med många bolag som bytte namn och plats i bolagsträdet. Det tog lång tid att klura ut hur bolagsträdet egentligen såg ut och vilken väg pengarna hade tagit.

Vilka deltog i arbetet?

Sophia Djiobaridis, reporter.

Valeria Helander, researcher.

Mattias Jansson, foto/klipp, och fotograferna Magnus Tingman, Bengt Löfgren, Peter Fredlund.

Hur lång tid tog arbetet?

Drygt fyra månader.