John Bauerkoncernen köptes 2008 av det danska riskkapitalbolaget Axcel, men redan 2006 gjorde grundaren Rune Tedfors och hans kompanjoner ett avancerat upplägg där man sålde skolorna till sig själva. Då lades grunden till en hög belåning av skolorna, som innebar stora kostnader som spelat en roll även i konkursen.
– Ja, ser man på de här fem åren sedan Axcel tog över så är det klart att det påverkat, säger Rune Tedfors till SVT.
Skolorna slogs samman
Från starten i Jönköping år 2000 hade John Bauergymnasierna år 2006 växt till 27 skolor runt om i Sverige. Lönsamheten var så god att skolorna var i det närmaste skuldfria, trots den enorma expansionen. Men 2006 bestämde sig ägarna för slå samman alla skolorna till en koncern. En av orsakerna var enligt Rune Tedfors att myndigheterna ville ha det så.
Ombildningen innebar att skolorna skulle säljas, och man fick en värdering – en prislapp – på hela 450 miljoner. Ägarna sålde sina skolföretag till ett nybildat bolag som de ägde själva. Det fanns förstås inte pengar till köpesumman, utan det nya bolaget lånade 250 miljoner på banken, för att ge till de gamla ägarna. Resten av köpeskillingen, 200 miljoner, blev det nya bolaget skyldigt ägarna så länge.
Över 200 miljoner i räntor
Ägarna fick alltså direkt en kvarts miljard på affären. Dessutom flera miljoner om året i räntor på sin fordran på 200 miljoner. Skolorna fick betala höga belopp i räntor både till banken och gamla ägarna. År 2007 gick nästan 30 miljoner till räntor, pengar från skolpengen som annars kunde gått till undervisning.
2008 sålde ägarna sitt företag igen, nu till riskkapitalbolaget Axcel. Banklånen togs över vid köpet, liksom ägarnas fordran på 200 miljoner. Prislappen totalt var enligt Axcel 675 miljoner. Drygt 100 miljoner betalades direkt till ägarna – resten, en halv miljard, var lån.
Sedan grundarnas första affär 2006 har John Bauerskolorna betalat över 200 miljoner i räntor, dessutom amorteringar. Lånen betalas inte av ägarna, utan av skolpengen.
Stora belopp förlorades i konkursen
När SVT visar finansanalytikern Peter Malmqvist redovisningen för John Bauerföretagen ser han ett tydligt samband mellan räntebördan och konkursen som inträffade i somras.
– Banken kommer in och skall ha räntor och amorteringar, för att klara det måste man hålla lönsamheten på en väldigt hög nivå. Och under resans gång blir ekonomin successivt sämre och då tränger naturligtvis räntekostnader undan utrymmet för själva skolverksamheten.
Både Axcel och banken förlorade stora belopp vid konkursen och grundarna gick miste om sin fordran. Riskkapitalbolaget Axcel tycker inte lånen var viktigaste orsaken till konkursen. Sverigechefen Vilhelm Sundström pekar istället på höga hyreskostnader, som skulle bäras av ett sjunkande antal elever.
– John Bauer gick inte i konkurs för att vi hade lån, säger han.
Större sårbarhet med belåningen
Men räntor måste alltid betalas, oavsett om företaget går bra eller dåligt. Aktieutdelningar, däremot, tar ägarna som regel bara ut om det blir vinst. Och räntekostnader minskar inte när man får färre elever, vilket hände John Bauer. Vilhelm Sundström medger att belåningen skapar större sårbarhet för nedgång i elevtillströmning, och därmed en högre risk för konkurs.
– Ja, det är riktigt att risken ökar om du har en hög belåning, säger Vilhelm Sundström.
Men det var Rune Tedfors och hans kompanjoner som först bidrog till skuldsättningen, när de sålde, först till sig själva och sedan till Axcel. Rune Tedfors håller med om kopplingen mellan de stora lånekostnaderna och konkursen. Men han är samtidigt kritisk till hur Axcel skött företaget. Tror han då inte att skolorna hade varit mer bärkraftiga, om de inte behövt betala alla räntekostnader som blev följden av att han och övriga ägare sålde skolan två gånger?
– Det är en möjlighet, det beror ju på vad man hade gjort med de pengarna i så fall, och det vet vi ju inte.
Se dokumentären ”Skolfesten” på SVTplay.