Det började i skolan med de magkramper som drabbade Adam flera gånger i veckan. Han gick då i femte klass, och berättade om problemen för sin lärare.

– Det slutade med att jag fick gå till bliblioteket och ligga på rygg med benen uppåt i ett par timmar tills det gick över. Sedan fortsatte jag med det minst ett halvår, att ha de där kramperna och gå till biblioteket och jag tänkte bara att ”det är väl så det är”.

Förlorade sin mamma tidigt i livet

Allt fler unga i Sverige mår psykiskt dåligt i dag, och Adam är en av dem som drabbats. Fram till för några år sedan var hans liv kantat av psykisk ohälsa:

– Jag hade det ganska tufft, men jag hade inga ord för det, så jag kunde inte benämna det jag kände, och eftersom jag var barn hade jag inga referensramar. Jag tänkte att det var normalt att jag grät mig till sömns lite då och då.

Adam hade mist sin mamma tidigt i livet och mådde inte bra. Det psykosomatiska magonda övergick i andra psykiska symptom genom åren, men ingenstans upplevde han att han fick den hjälp han behövde.

– Till slut blev det så att jag inte åt och inte kom upp ur sängen, hela min verklighet var splittrad och jag fick panikattacker. Jag kände mig väldigt väldigt splittrad.

Räddningen kom efter självmordsförsök

Vid 22 års ålder blev Adam riktigt dålig och fick självmordstankar.

– I slutet kunde jag knappt prata på grund av ångest. Mina kompisar undrade varför jag hade slutat prata och var jätteledsna. Till slut blev jag hjälpt till akuten och hamnade i slutenvårdspsykiatrin.

Adam tänkte att han skulle ge vården en chans, men det första som hände när han kom dit var att han fick veta att de skulle sommarstänga om en vecka. Då gav han upp hoppet om att få hjälp och sa att han mådde bra.

– Då släppte de ut mig.

För Adam kom räddningen, efter ett självmordsförsök, i form av en sköterska på en psykavdelning som äntligen såg honom och faktiskt frågade hur han mådde.

– Jag fick en panikattack när jag kommit in på avdelningen. Då såg hon mig och frågade hur jag mådde och tog mig åt sidan. Det är en av de första gångerna vuxenvärlden frågat hur jag mådde. Och jag tänkte: Shit! Hon bryr sig!

Hoppas på jobb inom psykiatrin i framtiden

Adam fick förtroende för sköterskan och återfick hoppet. Det här gjorde att allting vände för Adam och när han kom så småningom gick ut i världen igen, så mådde han bra.

– Det kändes nästan absurt, att jag kunde må bra!

I dag, några år senare, är Adam aktiv i föreningen Tilia, Tillsammans för ungas psykiska hälsa, och pluggar för att bli sjuksköterska.

Han hoppas kunna jobba inom psykiatrin i framtiden och göra den skillnad för andra som den sjuksköterska han träffade gjorde för honom.

– Jag skulle säga att hon var med och räddade mitt liv. Absolut var det så.