Advokat Johan Eriksson har arbetat med mål av den här typen under många år och tycker att Operation Costa är ett tydligt exempel på att polisen blivit allt mer aktiv i sin roll och att gränserna flyttats fram rejält när det gäller vad polis och åklagare gör när de infiltrerar kriminella organisationer.
Operation Costa pågick i tre år. För att komma åt misstänkt storskalig internationell narkotikahandel infiltrerade en polis transportbranschen som”Ivan”. Tillsammans med en tysk infiltratör var han delaktig i att transportera närmare 400 kilo cannabis till Sverige.
Brottsprovokation är förbjudet
I Sverige är det inte tillåtet för polis och åklagare att locka personer att begå brott, så kallad brottsprovokation. Däremot är det tillåtet med bevisprovokation; att polisen infiltrerar en verksamhet för att få fram bevis om grov olaglig verksamhet som man misstänker redan pågår.
Gränsen däremellan är dock inte glasklar i praktiken och försök har gjorts att reglera detta. 2007 tillsattes en statlig utredning för att se över polisens metoder. Men utredningen ledde inte till lagstiftning om skärpta regler. I och med Operation Costa aktualiseras frågan igen.
– Man kom till så svåra problem med lagstiftning så man la det i byrålådan, säger Johan Eriksson, advokat.
Hur borde det regleras?
– Man borde fundera på vad som händer om man närmar sig en brottsprovokation. Det handlar om tydlig dokumentation, att åklagare ska vara inkopplade – och att informatörer och infiltratörer ska vara trygga.
Nadim Ghazale, polis och expert i Veckans Brott, har begränsad insyn i specifikt polisens infiltratörsverksamhet som sköts av en specialenhet inom Nationella operativa avdelningen (NOA) på polisen. Men han menar att poliserna handplockas och att det finns ett regelverk på plats. Samt att behovet av den typen av polisarbete ökar:
– Jag vet att de som jobbar med det här upplever sig som hårt reglerade och att det finns praxis och riktlinjer och Europakonventionen att förhålla sig till.
Se mer i Veckans brott på SVT Play.