Att Alexander skulle födas i graviditetsvecka 27 på Norrlands universitetssjukhus i Umeå – över 70 mil fågelvägen från hemmet i småländska Hultsfred – var inte riktigt vad hans föräldrar hade väntat sig.
Men så blev det. För när Madeleine Tagel drabbades av svår havandeskapsförgiftning visade det sig vara fullbelagt i Linköping, det närmsta universitetssjukhuset med den mest avancerade neonatalvården. Och inte bara där.
– Överallt var det fullt. Så det slutade med att Umeå var enda neonatal i landet, berättar hon.
Trots omständigheterna fick familjen ändå en bra start och är nöjda med vården.
Efter några veckor började det pratas om att de så småningom skulle flyttas till Linköping, men beslutet fattades mycket snabbare än vad Martin och Madeleine hade räknat med.
Tänkte ”nu är det kört”
När Alexander var tre veckor kom samtalet om att de dagen därpå skulle transporteras med ambulansflyg. För nu fanns det inte längre plats på neonatalintensiven i Umeå.
– Antingen så kanske han inte klarar av resan, han kanske inte överlever, alternativt att han kommer att dra på sig ganska allvarliga skador. Det var vad som gick igenom mitt huvud. Nu är det kört helt enkelt. Lyckligtvis så klarade han ändå transporten, säger Martin Tagel.
SVT har varit i kontakt med Norrlands universitetssjukhus, som inte vill ställa upp på en intervju om varför Alexander behövde flyttas så snabbt. Verksamhetschefen och den medicinska chefen på neonatalavdelningen skickar i stället ett mejl:
”Vid behov transporteras barn från en neonatal intensivvårdsavdelning till en annan för att frigöra resurser för att kunna ta hand om andra barn med intensivvårdsbehov. Denna typ av transporter genomförs endast om barnet bedöms kunna transporteras med bibehållen hög vårdnivå och utan risk för patientsäkerheten.”
I Aktuellt klockan 21 i kväll kan du se ett längre reportage om platsbristen inom neonatalvården.