Statsminister Stefan Löfvens svar i SVT-intervjun på påskafton signalerar tydligt att frågan om Sveriges beredskap, som länge har betraktats som en fråga på marginalen, kommer att lyftas som en av de viktigaste i den svenska politiska debatten de kommande åren.
Också från andra riksdagspartier hörs liknande tongångar: Beredskapen måste bli bättre. Beredskapslagren, i alla fall en del av dem, bör byggas upp igen.
Omfattande nedmontering
Efter kalla krigets slut påbörjades ju en omfattande nedmontering av det svenska försvaret. När det militära försvarets rustades ner följde både civilförsvar och beredskapslager med av bara farten. Det svenska EU-medlemskapet och en avreglering av apoteksmarknaden har också påverkat beredskapsläget när det gäller exempelvis livsmedel och läkemedel.
Den bristfälliga beredskapen har diskuterats och ifrågasatts i flera statliga utredningar och rapporter de senaste åren. Frågan har också fått förnyad aktualitet när det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde gradvis försämrats.
Blottlagt bristerna
Men ingen annan händelse har så tydligt blottlagt bristerna som coronapandemin. För svensk del handlar det inte minst om bristen på sjukvårds- och skyddsutrustning. Där skulle regionerna efter omregleringen av apoteksmarknaden ta ett ansvar, men så har uppenbart inte skett. Samtidigt har en stor del av de svenska fältsjukhusen avvecklats under en lång följd av år.
I ett läge när flera EU-länder dessutom infört exportrestriktioner på viss sjukvårdsutrustning har också frågan väckts om EU-medlemskapet verkligen fungerar som det var tänkt i tider av kris.
Defensiv hållning
Statsminister Stefan Löfven har hittills under coronakrisen valt en defensiv hållning när det gäller sitt eget och Socialdemokraternas ansvar för bristerna i beredskapen. I SVT-intervjun på påskafton medger han visserligen att hans parti bär ett sådant ansvar, men han är noga med att understryka att det också delas med andra partier i Sverige.
Och det är sant. Nedmonteringen av det militära försvaret, civilförsvaret och beredskapslagren har skett av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Nedläggningen av regementen inleddes av S-regeringar, men alliansregeringen fortsatte med nedskärningarna efter maktskiftet 2006. Alliansregeringen omreglerade också apoteksmarknaden utan att säkra beredskapsfrågan.
Stor betydelse
Ändå har Stefan Löfvens varit statsminister sedan 2014 och haft god tid på sig att agera. Varningstecken har heller inte saknats. Skogsbränderna 2018 till exempel blottade stora brister bland annat när det gäller brandflyg och helikoptrar, coronakrisen har visat liknande brister på sjukvårdssidan.
Regering och riksdag har de senaste åren skjutit till stora belopp till det militära försvaret. Även civilförsvaret ska åter byggas upp. Stefan Löfven hänvisar också till den nationella säkerhetsstrategi regeringen antog för några år sedan. Men mycket längre än till utredningsstadiet har detta inte kommit.
Det är tydligt att han och regeringen nu uppgraderar denna länge eftersatta fråga. Det gör även oppositionspartierna, vilket kommer att leda till att frågan om Sveriges beredskap, som länge betraktades som iskall, nu åter ser ut att få stor betydelse i svensk politisk debatt.