Bakgrunden till det nu aktuella lagförslaget är att regeringen vill att fler av de ensamkommande barn och unga som kom till Sverige under flyktingkrisen 2015 ska kunna stanna här. Regeringen har därför presenterat ett förslag som ska ge dem en ny möjlighet att få uppehållstillstånd här.

Men att göra undantag i lagstiftningen för en särskild grupp är förstås inte enkelt. Lagstiftningen ska ju i normalfallet vara generell. Dessutom finns redan en överlappande lagstiftning i form av den tillfälliga asyllag som trädde i kraft sommaren 2016. De nu föreslagna särreglerna gör systemet än svårare att överblicka och förutse, menar lagrådet. Särskilt då regeringen heller inte gjort någon djupare analys av konsekvenserna av sitt förslag.

”Inte i enighet med principerna”

Men kritiken tar inte slut här. Lagrådet menar till exempel att det snarare kan bli handläggningstiden än faktiska asylskäl som avgör vem som får stanna. En person som faktiskt har asylskäl kan utvisas, medan en som inte har det får stanna på grund av just handläggningstiden. Detta, att låta handläggningstiden i sig vara ett skäl för att bifalla ansökningar, är inte i enlighet med principerna i svensk rätt, konstaterar lagrådet.

Ett annat problem är, enligt lagrådet, att det med regeringens förslag inte ens går att avgöra vilka som i slutändan faktiskt har rätt till en ny prövning. Konsekvenserna av förslaget är alltså svåra att förutse.

Lagrådet kritiserar också förslaget för att det ska räcka med att någon ”har för avsikt att studera”, inte att personen de facto gör detta eller verkligen kommer att göra det.

”Gränsen är nådd”

Allt detta sammantaget, inte minst svårigheterna att överblicka effekterna av förslaget, gör att lagrådet ”anser att gränsen nu har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. En mycket hård formulering i dessa sammanhang. Lagrådet talar om att den tänkta regleringen avviker från normala principer på rättsområdet.

Lagrådet skriver därför i sitt yttrande att det remitterade förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning, vilket är en omskrivning för att lagrådet tycker att det är så dåligt att det bör kastas i papperskorgen.

För statsminister Stefan Löfven och hans regering är lagrådets monumentala sågning en svår vidräkning. Löfven och hans ministrar brukar ju säga att det ska vara ordning och reda i asylpolitiken, men enligt lagrådet leder det här förslaget snarare till motsatsen.

En enkel utväg för regeringen vore naturligtvis att dra tillbaka förslaget, som lagrådet föreslår, och arbeta om det i grunden. Men sannolikt kommer detta inte att ske. Det är snart val och Miljöpartiet lär inte acceptera att förslaget försenas ytterligare. Partiet vill före valet visa sina medlemmar att man gör skillnad i regeringen och då är det här en extra viktig fråga. Miljöpartiet har ju fått mycket intern kritik för att man hösten 2015 gick med på att tillfälligt skärpa svensk asyllag.

Ingen majoritet för förslaget

Återstår då att se om det här förslaget kan ta sig genom riksdagen. I dagsläget finns ingen klar majoritet för det. Sverigedemokraterna och samtliga allianspartier utom Centerpartiet har sagt klart nej. Centerpartiets ställningstagande blir alltså direkt avgörande för om lagen kan klubbas nu i vår.

Centerpartiet har hela tiden meddelat att definitivt besked lämnas först när regeringens lägger det slutliga förslaget på riksdagens bord. På senare tid är dock intrycket att partiet blivit allt mer välvilligt inställt till att stödja regeringen i den här frågan, trots att det skulle leda till att man splittrar alliansen.

Men lagrådets hårda kritik gör det betydligt svårare för Centerpartiet att stödja regeringens förslag. Inte minst för partiledaren Annie Lööf själv, som är utbildad jurist, lär det bli problematiskt att säga ja till ett förslag som har dömts ut av landets högsta jurister.