På torsdagen fattades det formella beslutet i riksdagens finansutskott: Oppositionen kör över regeringen om mer pengar till välfärden. Beslutet var väntat.

Intressant att notera är dock att januaripartierna väljer att inte aktivt stödja oppositionens förslag. I stället är planen att lägga ner rösterna vid nästa veckas votering i riksdagens kammare.

Därmed är det upplagt för fortsatt debatt i frågan. Moderaterna och Vänsterpartiet är exempelvis starkt kritiska till att regeringen och dess stödpartier inte aktivt stödjer ett förslag som ger landets kommuner mer pengar i kassan.

S varnar för sluttande plan

Socialdemokraterna å andra sidan anklagar oppositionen för att luckra upp den ordnade budgetprocessen i riksdagen och varnar för ett sluttande plan där den ekonomiska stabiliteten på sikt riskerar att undermineras.

Tonläget är högt och både politiskt och principiellt är det förstås en stor sak att oppositionen kör över regeringen i en budgetfråga. För att inte förlora proportionerna kan det dock vara på sin plats att påpeka att dagens beslut i riksdagens finansutskott endast handlar om ett par promille av statsbudgeten. Några större ekonomiska konsekvenser får alltså inte beslutet för vare sig budgeten eller regeringens samlade politik.

Symboliskt är det dock ett stort bakslag för regeringen när oppositionen nu lyckats runda det taktiska upplägget med januariavtalet. Tanken var ju att Vänsterpartiet inte skulle kunna enas med oppositionen till höger och därmed skulle januariöverenskommelsen ha fritt fram i riksdagen.

Oppositionen har fått blodad tand

Ändå är det just det som skett. Bitterheten inom oppositionen både till vänster och höger i riksdagen är så stor att de ideologiska hindren för att göra upp tycks vara som bortblåsta. Det manifesterades först i misstroendehotet mot arbetsmarknadsministern och nu senast om extrapengarna till kommunerna.

Frågan är vad som sker nu. Oppositionen har fått blodad tand och diskuterar redan nya frågor där man kan ge regeringen en näsbränna. Samtal pågår om begränsningar av arbetskraftsinvandringen, men det är osäkert om partierna kan enas där.

Oppositionen till höger vill gärna också köra över regeringen i frågor som rör straffrabatt för unga och möjligheten till tillträdesförbud i butiker och bibliotek. Men också här är det tveksamt om det går att bygga en majoritet i riksdagen.

I stället kan ett tillfälligt lugn lägga sig över riksdagen efter en konfliktfylld vinter.

Var går Löfvens smärtgräns?

Nästa budget som läggs fram är den ekonomiska vårpropositionen med tillhörande ändringsbudget. Den presenteras i mitten av april och innebär nya möjligheter för oppositionen att agera.

Om oppositionen i ett sådant läge åter kan enas i någon eller några frågor för att köra över regeringen får statsminister Stefan Löfven återigen ställa sig frågan var hans smärtgräns går. Budgeten är central för en regerings politik.

Samtidigt är det förstås viktigt att hålla i minnet att en minoritetsregering aldrig är något annat än just en minoritetsregering. Vill en minoritetsregering undvika att bli överkörd i riksdagen får den lägga förslag som en majoritet inte motsätter sig.

Nya stridsfrågor väntar

Januariavtalets skrivningar om tydligt utökade undantag i turordningsreglerna kan annars bli den verkligt stora stridsfrågan under mandatperioden. För även om både Moderaterna och Kristdemokraterna gärna vill ha förändringar av arbetsrätten och därmed i sak står bakom januariavtalets formuleringar är viljan desto större att avsätta statsminister Stefan Löfven.

Gör Vänsterpartiet allvar av sitt hot att rikta en misstroendeförklaring mot statsministern om ett förslag om ändrade turordningsregler läggs på riksdagens bord lär alltså både Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna rösta för en sådan misstroendeförklaring.

Stefan Löfven får därmed sätta hoppet till att förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter resulterar i en uppgörelse som innebär att frågan om ändrade turordningsregler desarmeras politiskt.