När Ulf Kristersson tillträdde som partiledare i höstas var hans parti nere i en djup kris. Under företrädaren Anna Kinberg Batras ledning hade partiet successivt tappat fotfästet i opinionen.
När Kristersson utnämndes till hennes efterträdare steg opinionssiffrorna snabbt. Under våren har dock partiet fallit tillbaka igen och det är en helt öppen fråga om Kristersson på valdagen kommer att kunna kalla sig vinnare eller förlorare.
Komplicerad väv
I sitt Tal till nationen försöker han, som varje moderatledare, väva samman partiets liberala och konservativa idétradition. I en tid där allt mer av de politiska motsättningarna finns mellan just liberala och konservativa idéer har ät det förstås inte alldeles enkelt. Det märks också i Ulf Kristerssons tal som egentligen rymmer en liberal del, och en mer konservativ del.
Han inleder med att hylla klassresan, eller bildningsresan, och tar utgångspunkten i sin egen släkts erfarenheter. Hur människor utan bildningstradition tog steget via högre studier till ett annat och bättre liv.
Huvudbudskapet är att varje individ som anstränger sig ska kunna lyckas. I Ulf Kristerssons vision av Sverige ska det alltid löna sig att jobba och anstränga sig. Men samhällets skyddsnät ska också finnas där för att assistera eller fånga upp den som faller. Socialpolitiken har också en viktig uppgift, inte minst i stödet till utsatta och psykiskt sjuka.
Lagt om kursen
Efterhand glider talet mer och mer över i mer konservativa tongångar. Då handlar mycket om poliser, strängare straff och ett starkt försvar. Ulf Kristerssons vision rymmer också en stram och restriktiv flyktingpolitik. Och en skärpt integrationspolitik. Bara de som lärt sig tala svenska ska kunna bli svenska medborgare.
Moderaterna har de senaste två åren lagt om stora delar av sin politik. Framför allt handlar det om migrations- och integrationspolitiken där partiet har gjort en helomvändning. Under Fredrik Reinfeldts tid ville partiet inte diskutera kostnader och eventuella begränsningar i svenskt flyktingmottagande. I dag är beskeden de rakt motsatta. Viktigast är att ta hand om dem som redan kommit hit, menar Ulf Kristersson.
Han kritiserar också sina politiska motståndare som han menar försöker släta över samhällsproblem som måste lösas. Att skönmåla är lika fel som att svartmåla. Problem ska inte förminskas genom att betecknas som utmaningar, menar han.
Vill hålla vuxen ton
Ett intryck att Ulf Kristersson i det här talet vill framstå som en ansvarsfull och statsmannalik politiker med det allmännas bästa för ögonen. Han använder inte talet till några hårda utfall eller till bombastiska löften. I stället väljer han ett mer resonerande tilltal, som han hoppas ska vara attraktivt för väljare som tröttnat på politiskt käbbel.
Om detta är en framgångsrik strategi är oklart. Ulf Kristersson har sedan han valdes till partiledare understrukit att svensk politik behöver en mer vuxen samtalston där politiker inte medvetet missförstår varandra. Med tanke på att Moderaterna under våren tappat väljare går det knappast att slå fast att detta varit en lyckosam strategi.
Moderaternas huvudproblem i dag är trovärdigheten i flyktingpolitiken, en av väljarnas viktigaste frågor inför valet. Visserligen har Moderaterna kraftigt skärpt sin politik här, men lika mycket som Kristersson understryker detta, lika mycket understryker han att han vill bilda en alliansregering där även Centerpartiet deltar.
Splittrad Allians
Och är det något alla väljare känner till så är det att Centerpartiet och Moderaterna är djupt splittrade i migrationspolitiken. Alliansen är överhuvudtaget oense om hur asylpolitiken ska se ut efter valet.
Att rösta på något av de fyra allianspartierna är i denna fråga som att köpa grisen i säcken. Ingen kan i dag svara på vilken invandringspolitik de kommer att kunna enas kring om de vinner valet.
Hur stor belastning detta kommer att bli för Moderaterna i höstens val går förstås inte att svara på idag. Det vet vi först på valdagen den 9 september. Men räkna med att både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna under hela valrörelsen kommer att pumpa på om borgerlig splittring i flyktingpolitiken.